Pulsa i snön

Vintern har kommit även till Oslo. Det började snöa stora, fina flingor när jag lämnade Norge på julaftonsmorgon och verkar ha fortsatt sen dess.

Olaf Ryes plass ser ju inte direkt ut som i somras. Borta är alla uteserveringar.

Jag var uppenbarligen den som kom hem först efter julhelgen. Till min port (syns så smått till höger på bilden) var det ännu ingen som hade trampat upp en gång. Det var verkligen inte helt lätt att dra runt på mina resväskor när jag skulle ta mig hem. Det var ju inte direkt tal om att rulla väskorna.

I morse var det likadant på jobbet. Jag brukar alltid gå in bakvägen och försökte att göra det även i morse. Det betydde att jag fick pulsa igenom ett parti med 1,5 dm snö. På nåt barnsligt sätt tycker jag att det är rätt kul att pulsa i snö. Enda problemet när jag äntligen kom fram till dörren var att den ingången var spärrad dessa dagar så det hjälpte inte ens med min kod. Så det var bara att traska tillbaka igen. Fast det var ju förstås lättare när jag kunde gå i mina egna fotspår.

Tiden går så fort

och jag skriver ju aldrig numera.

Måste roa mig med att leta igenom hela min hög med reklam idag. Min kära kollega på MaMa som också kommer från Manpower hade fått julklapp för en vecka sen. Men den levererades på posten mot avi, så det är ju möjligt att den har glidit in emellan något reklambad.

Jag vill ju gärna ha deras almanacka. Haha! På Scana fick vi drivor av reklamalmanackor som ingen ville ha och nu är jag jättesugen på att se till att få en. Men det är lite krångligt att man inte vet vilka dagar som är helgdagar så det är bra att ha en norsk almanacka.

Jag kommer nu behöva ta en semesterdag (som jag förvisso inte har några) för att kunna vara ledig på nyårsafton. Å andra sidan är jag visst ledig på skärtorsdagen. Märkligt.

GOD JUL PÅ ER ALLA!

Vaccination

Hade anmält mig till vaccinering på jobbet. Men först när jag kom till jobbet fick jag bekräftelse på att jag var med på listan. Vi som hade anmält oss trodde alla att det skulle bli slagsmål om vaccinet, men det visade sig till slut att de hade mer vaccin än anmälda personer så att några fick möjligheten lite mer ad hoc.

Precis innan jag gick dit kom jag på att det kanske inte var så smart att jag hade lyckats få tid på fredagen med min sista Hepatit B spruta. Mycket riktigt så rekommendera de att jag sköt upp den tiden. Jag tror väl att jag har rätt gott skydd ändå mot Hepatit B och det ska ju trots allt en del till för att smittas.

Det känns dock bra att faktiskt fått möjlighet att vaccinera sig mot svininfluensa. Jag har inget problem med att bli sjuk, men det är ändå så att det är ett antal yngre personer som har dött av influensan utan att det har funnits bakomliggande orsaker. Sen hinner jag förvisso inte bli immun till jag reser iväg, men det känns ändå bra att vara vaccinerad när jag ska fara och flänga.

Julebord 2

Det är lite lyxigt att jobba i det största projektet för det är både aktiviteter för hela företaget som vi är med på och så har vi egna. Så i onsdags var vi och åt julebord.
Jag hade hört så mycket om Kaktus så jag trodde att det var ett hak, men allt var väldigt trevligt ordnat. Vi hade både egen matsal och bar så vi varken stördes eller störde andra.

Maten var minst lika märklig som när jag åt "juletallerken" för flera år sen med några fransmän från Alstom. Just konceptet med att hälla brunsås över hela anrättningen gör det inte direkt mer delikat. Fast alternativen med lutefisk eller pinnekjøtt kändes inte direkt mer lockande.

Men det går ju att ha väldigt trevligt även om maten inte är så god. Efterrätten var en annan överraskning. Det var ju inte direkt någon traditionell norsk julefterrätt. Men restaurangen serverar annars texmex-mat....Det verkade som de hade stoppat hallonsylt i botten av en ugnsfast form, hällt över vaniljsås och sen in i ugnen. Vid servering stoppade de på en kula vaniljglass. Det var visserligen gott, men lite annorlunda.

Jag som redan var trött efter att ha varit ute kvällen före med hade så klart tänkt att gå hem i tid. Men självklart var jag inte så trött just då och det var trevligt med lite barhäng när vi bara var några stycken kvar. Killen i baren kom från Kristianstad och spellistan vid det här laget bestod bara av svensk 80 och 90-talsmusik. Under minglet och middagen var det julmusik, vilket var första gången i år för mig.
Vi lyckades hinna med den nästsista spårvagnen och behövde inte vänta så länge ute i kylan. Men även en liten promenad och väntan i minus 9. Det var ju tur för mig att jag hittade stationen; jag hade egentligen bara en vag aning om var den låg och då tycker jag att det är lite stressande att ha med mig någon som litar på att jag hittar.

Ölprovning på Ringnes

Gled in i sista sekund på ölprovningen.
Hade kollat upp vilken buss jag skulle åka och skulle ha lite marginal. Den försvann nånstans i alla köer. Var väldigt glad att jag åtminstone varit så smart att jag hade tagit med mig telefonnumret till han som hade tagit initiativet så att han kunde ordna att jag kom in.
Det är inte mycket kvar av det gamla fabriksområdet utan det byggarbetsplats för nya bostäder överallt.
Själva provningen kändes mest förvirrad och inte så väldigt spännande. Men det var intressant att höra en del om historian bakom öldrickning. Enligt vad som påstods så skålar man i glasen för att lite av ens egna öl ska spilla över i den andres glas. Skälet till detta var att man skulle säkra sig mot om någon hade förgiftat ens öl så skulle lite av giftet spilla över.
Men det var en massa trevliga människor att snacka med både vid provningen och sen vid middagen. Jag är bara så förvånad över att det är så pass mycket norrmän som har studerat på Chalmers och utgör säkert hälften av dem som är med i den här Alumni-föreningen i Oslo.

Apropå middagen så blev jag jättenöjd när jag fick höra vart vi skulle. Vi var på en karibisk restaurang i mitt kvarter. Dels har jag varit lite nyfiken på restaurangen och dels var de så himla skönt att veta att jag skulle ha nära hem.
Jag hamnade med ett gäng som hade börjat tillsammans 1983 på Chalmers och flera av dem hade t o m gått gymnasiet tillsammans. Jag blir alltid så imponerad när kompisgrupper lyckas hålla samman under så långa tider.

Maten var riktigt god även om personalen kändes lite lätt förvirrad i början. De invisades med att inte ta upp beställning på mat utan bara dricka. Sen hade de inte så bra koll på vilka som hade fått beställa. Men allt ordnade upp sig.

Men som alltid när man är en sån stor grupp som är ute, så känner jag lite sympati med de andra middagsgästerna. Det blev väl kanske inte den lugna, mysiga tisdagsmiddagen de hade tänkt sig.

På plats på nya kontoret

Vi kommer få lite motion i vilket fall när vi springer upp och ner för trapporna.

Efter att fått lite förlängningskablar så är jag rätt nöjd med hur jag har fått till det på min nya plats. Det är mycket mindre plats här - jag delar rum med 3 andra, men det gör förhoppningsvis att jag blir lite ordningssammare och inte spar på så mycket skräp.

Så när IT har ordnat med att jag finns uppkopplad på vår skrivare så kan jag jobba helt problemfritt.

I morse fick vi våfflor och kaffe. Jag var lite lätt oroad för att brandlarmet och sprinklersystemet skulle aktiveras, men det gick bra. Det är klart att det äts våfflor i Sverige med, men uppenbarligen är det en stor grej i Norge.

Det kändes lite dumt dock när resterna stod framme och det kändes våffeldoft i luften när resten av bolaget kom upp för gemensamt veckomöte. Det är ju inte meningen att det ska bli vi- och-dom känsla, men samtidigt är det ju upp till alla att anordna nåt.

På sätt och vis sitter vi i mindre lokaler än förr, men det är lite mysigt att vi har så god översikt över varandra och det blir lite mer team-känsla om man inte sitter i olika korridorer.

Flytt

Så har vi flyttat upp till femte våningen på jobbet.

Eftersom jag var hos en leverantör på eftermiddagen har jag inte hört så mycket kommentarer till lokalerna. Men hittills så är det väl de personer som vi kunde ha förutsett som är negativa, och i största allmänhet beter sig mindre "kosligt" än andra. Just för att vi mest är ett team som består av ödmjuka och hjälpsamma personer så märks det väldigt tydligt när någon (några?) kommer in med vassa armbågar och väldigt prestigefyllda.

Jag har sagt det förr - och det är ju väldigt lätt för mig som inte har barn att säga - att om man jobbar mycket tillsammans med 80-talister (och säkert generationen efter det också) så borde man allvarligt tänka sig för innan man fortsätter och leka curling-förälder. Det blir liksom lite halvsvårt på arbetsplatser om alla är superegoistiska och vägrar att göra något som är lite tråkigt.

Men som sagt rätt häftigt att jobba samman med så många personer som är så trevliga. Sen är det ju klart att jag gillar vissa mer än andra, men ovanligt att det är så få som man har svårt för. Men annars kanske det är vissa saker som är enklare när man arbetar i projekt mot en "vanlig" arbetsplats. Man måste ju ta större ansvar själv och kan inte räkna med att chefen ska ta tag i allt. En projektledare har ju inte det ansvaret som en linjechef har och alltså kan man inte lika lätt skylla från sig om det inte fungerar. Men samtidigt blir man säkert ofta väldigt kortsiktig i sitt tänk. Om ett halvår eller så, så ska jag fundera ut om jag passar bäst att jobba i projekt eller bäst i en fast organisation.

Imorgon ska det visst bli nåt myspys för att fira att vi flyttat opp. Har ingen aning vad det blir, men räcker gott om det bara är lite gemensam morgonfika (är ju inget som man pysslar med i Norge).
Sen ska vi ju ut på julebord i projektet på onsdag. Tvivlar starkt på att jag kommer att uppskatta norsk julemat, men å andra sidan smart att smaka när jag slipper betala själv.

Första advent i Oslo

Så är Oslo pyntat till advent. Känns bra att det inte har varit julpynt på stan och i skyltfönstrena i veckovis redan utan att det faktiskt kom upp först i helgen.

Hemma har jag monterat mina adventsstjärnor till fönstrena. Jag gillar verkligen det ljuset som blir av stjärnor eller adventsljusstakar. Riktigt myspys.

Hemma i Karlskoga borde jag ha ordnat nåt sist jag var hemma och bett min bror dra igång lamporna med timer när han bodde hos mig i mitten av november. Men så blev det inte. Nu kommer jag inte hinna hem förrän sista helgen före jul, så jag vet inte om det är så stor mening med att sätta upp det då. Gillar inte helt att inte ha något i fönstren. Blir liksom väldigt tydligt att ingen bor där.

Ska bli intressant att se hur pyntandet är i Singapore respektive Batam. Kan tänka mig att det är helt hysteriskt där, eller åtminstone i Singapore. Fast vi får väl se om jag kommer iväg.

Blir i vilket fall lite annorlunda födelsedagsfirande i år. Om inget ändras så befinna mig på varvets engineering-avdelning inne i Singapore och sen på flyget i ekonomiklass hem till Skandinavien igen. Så det blir ju verkligen lyxigt!

Strejk på Batam

Enligt rapporter som kom idag strejkar elektrikerna på varvet.
Senare fick jag en rapport att samtliga arbetare strejkar på Batam (om det innefattar alla andra varv också eller bara "vårt" är oklart) och att de blockar tillfarterna. Det har inte ansetts säkert nog att fara dit för vårt site team som har stannat hemma idag.
Jag har flera funderingar kring detta. Anledningen till att jag fick reda på detta var att jag för femtielfte gången har påminnt QA-chefen att de måste återkomma med besked. I det här specifika fallet så var det dead-line idag för att svara vår kund om vi kan acceptera att de kommer på audit nästa vecka och att vi skulle ha sänt över en hel del dokumentation över våra rutiner. Det lät minst sagt som en dålig ursäkt att vi inte lyckas svara kunden in enlighet med deras begäran bara för att de inte har kunnat jobba idag. Å andra sidan hade min kollega uppenbarligen fri tillgång till sina mail hemifrån och då kunde man ju tänka sig att man även borde kunna skicka ett antal dokument. Dessutom låter det lite halvtaskigt att man väntar till sista dagen med allting. Jag är förvisso själv ute i sista minuten med mycket men det är sällan jag inte skulle fixa det alls.
Sen blir det så klart en massa andra funderingar. Om det inte anses säkert att åka till varvet känns det stabilt att jag är på väg ner på lördag??
Ett av mina ärenden där nere är att göra audit på varvet. De har sedan mars nekat oss att göra det och jag har väl nån slags förhoppning att vi skulle lyckas denna gång. Men då det har varit oerhört svårt att få feedback från site teamet på det kallelsen jag knåpat ihop, blev det bestämt väldigt sent hur den skulle se ut. Eftersom jag egentligen inte har fått bekräftat att site teamet verkligen skickade iväg den till varvet förra veckan skulle det inte förvåna mig det minsta om de aldrig fick ändan ur.
Är det nån som har orkat läsa så här lång som tvivlar på att jag känner mig lite lätt frustrerad??

Om mina kollegor mot förmodan fick iväg inbjudan så kommer strejken antingen hindra att jag kan genomföra auditen, eller alternativt användas som ursäkt till att neka oss ytterligare en gång.

För projektet kan man lugnt säga att det inte kom som en förtidig julklapp med en strejk. Efter att vi hade vår finansiella kris tog det ett bra tag innan vi kom igång med full fart igen. Det är ju risk för att det blir samma visa en gång till.

Från mina mer erfarna kollegor så är det visst inte helt ovanligt att även västerländsk personal är glada åt att sinka projektet så mycket de kan, för att de ska ha jobb och inkomst länge. Personligen låter det bara som man biter sig själv i svansen. Blir vi väldigt försenade så skulle inte jag vara säker på att vi inte trots allt går i konkurs.

Nåväl. Det blir hur som helst väldigt spännande att se vad som sker under veckan. Kommer jag hinna få besked om vilka aktiviteter jag kan genomföra eller får jag sätta mig på Singapore-flygeet på lördag på vinst eller förlust

Svenskar i Oslo

Fick tips av min syster om ett reportage som hade sänts mitt i natten förra veckan på P3/P4. I helgen passade jag på att lyssna. Jag som verkligen har funderat på hur många svenskar som bor i Oslo egentligen fick äntligen min nyfikenhet stillad. Ca 100 000 personer, dvs ca 20% av befolkningen, räknar man med. Inte konstigt att det känns som det är svenskar överallt. Men det allmänna uppfattningen verkar vara att svenskarna gör mycket av de jobben som norrmännen själva inte är intresserade av att utföra, så på det viset är de nästan tacksamma för att vi flyttar hit.
Men 100 000 är onekligen väldigt många människor.

Expressbussar

Tycker förstås att det är bekvämt att kunna ta expressbussen hem ibland. Expressbussen kör E18 och man slipper kuska genom stan. Men ibland blir jag inte helt imponerad av körstilen och idag tyckte jag nog extra mycket att chauffören körde som en biltjuv. Men allt fick sin förklaring när vi körde in på bussterminalen; han skulle väl antagligen ha rast och hade väl bråttom. Sen blev det ju inte så snitsigt för mig att det råkade vara en tur som inte körde hem till mig utan fastnade på Bussterminalen. Så inte gick det snabbare att komma hem idag inte.

Måndagmorgon eller faran med en ny mobiltelefon

Var rätt nöjd med min mobil till slut i går kväll efter att ha ställt in även alla signaler för samtal och sms osv. Ställde den på ringning klockan sex och gick i lugn och ro och la mig.

När klockan ringde kände jag mig jättetrött, men tänkte att det inte var så konstigt; hade ju legat och hostat en del av natten. Gick upp och duschade, klädde på mig, åt frukost och klädde på mig ytterkläderna. Någon gång i undantagsfall tittar jag på klockan på mobilen innan jag går iväg (bussarna går så pass ofta att det ju egentligen inte spelar nån roll), och det gjorde jag som tur var i morse. Den mobilen jag drog fram var turligt nog min norska och insåg att klockan var 03.28!!!!! Blev helt ställd och var tvungen att komma på någon mer klocka som jag hade i hemmet. Digital-boxen visade samma tid. Så på något sätt så måste jag ha misslyckats när jag ställde in klockan igår.
Men jag blev rätt glad ändå. Fick ju på sätt och vis lite sovmorgon och kunde gå och lägga mig igen. Eftersom jag redan hade ätit frukost så unnade jag mig att gå upp först halv sju.

Men det är faran med att bo i så pass lugnt område på mornarna och att det är nermörkt även annars när jag går upp, så jag la verkligen inte märke till att det var nåt konstigt. Det kunde ju ha varit spännande om jag hade gått ändå till busshållplatsen och funderat på varför inte bussen kom någon gång. Jag tippar på att första bussen går först vid fem så jag hade onekligen fått väntat länge.

Mobiltelefoner....

är bra att ha när de fungerar.
Satt och messade på busshållplatsen i Örebro på vägen hem i går kväll utan problem.
När jag kom hem skulle jag bara skicka iväg busstiden för Oslobussen idag så att jag kunde få skjuts. Det var helt omöjligt.
I stället fick Alf av alla personer ett rätt mysko sms. Hade tänkt att försöka skicka ett nytt meddelande till honom om att det hade blivit fel, men gav till slut upp. Min touch screen hade fått spel och valde själv vilka knappar jag ville trycka på.
Jag var väldigt skeptisk mot touch screen när jag fick telefonen av Scana, men den har väl i sig hållit längre än vad jag hade trott.
Så det var inte helt lätt att läsa sms jag fick idag. Om jag mot förmodan lyckades öppna mappen med inkommande meddelande, så var det helt omöjligt att läsa hela meddelandet eftersom jag inte kunde använda piltangenterna utan att telefonen valde själv en massa andra funktioner.

Så väldigt impulsivt gick jag och köpte mig en ny telefon i förmiddags och har nu lyckats få igång den, vilket inte var svårt. Men som ni säkert förstår var utmaningen att lyckas spara ner telefonboken till SIM-kortet med en telefon som knappt går att styra.
Blev en telefon som var dyrare än vad jag tänkt mig, men så kan det bli ibland. Inser hur himla bekvämt det har varit att inte behöva lägga privata pengar på telefoner under så många år. Men att vara utan en mobil till mitt svenska abonnemang kändes inte kul. Fast jag borde väl ta tag i och ändra mitt abonemang till ett som inte kostar så mycket i månaden. Jag är ju inte hemma i Sverige så ofta och ringer så att jag har nytta av det.
Nej, nu är det sängdags!

Mässa

Var på öl- och whiskymässa i helgen. Blir mer och mer fascinerad över hur många olika typer av utställare som är med på mässor. Det var ju nästan lika mycket utställare av delikatesser av olika sorter som öl respektive whisky. Lite överdrivet förstås. Dessutom var en inredningsfirma där.
Men samtidigt är det väldigt trevligt att gå och provsmaka andra saker och inte bara öl och whisky.
Till min stora förvåning har jag mer och mer börjat uppskatta whisky, dock i mycket små mängder så därför är denna mässa perfekt. Här serveras whiskyn 2 cl i taget och det räcker hela kvällen för mig......
Men oavsett så är det alltid lika trevligt att träffa vänner och hitta på nåt tillsammans. Sen får vi hoppas att jag känner mig i bättre form nästa år så att jag inte behöver överge dem i förtid. Fast jag var hemskt nöjd med att jag hade åkt hem tidigt när jag satt hemma i soffan med en temugg.

Arga busschaufförer

Lyckades uppenbarligen uppröra busschauffören i Oslo idag. Utgick väl ifrån att han tänkte stanna vid någon lämplig busstation på bussterminalen, eftersom det var ändhållplats. Men det hade han visst inte tänkt, så han sa surt att vi kunde ju trycka nästa gång. Fast jag var ju inte den enda passageraren kvar så det är uppenbarligen fler som tänker som jag.

Men det är faktiskt något jag har funderat på om jag ska gå av buss eller trikk på Oslo S om man måste trycka. Hittills har jag alltid gjort det, men känns nästan fånigt, för det är ju helt uppenbart att det är massa personer som vill både av och på.

Jag lyckades nästan att kliva av i Karlskoga senast när jag kom från Oslo. Busschauffören stannade till väldigt kort, men vid fel busstation. Sen körde han vidare igen. Jag tänkte att han väl kom på sig och var på väg till rätt station, men det visade sig att han var på väg till Örebro. Men det löste sig rätt bra ändå. Jag hade i princip ingen packning så jag kunde hoppa av mitt på vägen.

Så nog har jag lärt mig ett och annat om bussåkning på sistone.

Vilse

Lyckades för femtielfte gången tappa bort mig i Bagarmossen i söndags. Jag har aldrig hävdat att jag har bra lokalsinne, men det här börjar ju ta priset.
Dessutom har jag inga större problem att lära mig hitta i Oslo och har även börjat få rätt bra koll på förorterna så att jag åtminstone har ett hum om hur områdena hänger ihop. Sen hittar jag ju så klart bättre i Grünerløkka och i stan och har väl hyfsad koll på vad gatorna heter.

Å andra sidan lyckades jag ju inte ens komma på i helgen att Folkungagatan i Stockholm heter just det. Så det kanske börjar bli pinsamt tydligt att jag inte har bott i Stockholm på evigheters evigheter.

Veteran i Norge

De sista dagarna har jag märkt att jag har blivit veteran i Norge.

Vi hade ett internt månadsmöte i projektet igår. Alla fick presentera sig och då insåg jag hur många som har börjat de sista veckorna.
Jag har ju till och med fått en ny kollega. Den här veckan började väldigt spännande. Det sista jag hörde innan jag flög till Stockholm i fredags var att det hade blivit uppskjutet med den nya resursen inom HMS (hälsa, miljö och säkerhet) för att de var tvungna att förhandla ner hennes löneanspråk. Så när jag kom inlullande (inrullande?) direkt från flygplatsen i måndags förmiddags blev jag mycket förvånad över att Elin höll på att introducera min nya kollega. Så under löpet av måndagen hann jag både bli chef och sen inte chef med hälften av ansvaret kvar. Min tanke var aldrig att bli chef när jag började diskutera behovet för mer resurser inom mitt område, så jag är rätt nöjd med hur det blev. Dessutom tror jag att det kommer att bli mycket roligare (både på norska och svenska) att bara jobba med kvalitetsfrågor den sista tiden i projektet.

När jag var på biblioteket idag så påpekade de att jag hade ett lånekort av den gamla sorten. Inte visste jag att jag har hunnit bo här så länge att det finns saker i min ägo som har blivit helt förlegade.

PR för MaMa

Det var stort ståhej igår när näringsministern åkte till Eydehavn där vi bygger boendemodulerna. Anledningen var att se hur det innovativa arbetet hos Master Marine har gett arbete till flera företag i regionen. Flera personer från Master Marine var förstås på plats. TVn var på i vår "sofakrok" i samband med presskonferensen och vi väntade hela dan på att det skulle komma nåt inslag.
Men det går ju aldrig att förutse vad som ska bli uppmärksammat. Idag är alla tidningar i stället fullt av rapportering kring hur snabbt näringsministerns chaufför körde till mötet hos Aker Solution (140 km/h på 100-väg). Så Master Marine nämns inte med ord utan bara vart han var på väg.
Sen visar det sig att statsrådens bilar är att betrakta som utryckningsfordon så han (eller rättare sagt chauffören) kan aldrig bli dömd till fortkörningsböter. Det är ju väldigt praktiskt!

En bebis till

Jag är fånigt glad över att ytterligare en bebis kom till världen idag (?).
Dessutom ringde Sabina så nu vet jag lite mer hur de har det som föräldrar.
Så min helg i Stockholm artar sig till att bli riktigt bra med mycket sociala aktiviteter.
Socialt kan man väl säga att jag har haft det även i dag, med ett flertal samtal med vänner hemma i Sverige. Det känns skönt att fortfarande hålla kontakten.
Jag är också glad för att jag inte tog till några drastiska åtgärder när Master Marine höll på att gå i konkurs. Jose sa upp sitt hyreskontrakt och uppsägingstiden är snart slut. Han verkar i och för sig hellre försöka få tag på en egen liten lägenhet hellre än att hyra ett sovrum i en större lägenhet, och kanske inte ångrar sitt beslut. Jag är i vilket fall glad för att jag inte är på bostadsjakt utan kan inrikta mig på att snart börja adventspynta i lägenheten. Har redan hunnit göra lite inköp och om jag hinner shoppa nåt mer före första advent i Oslo så kanske det blir ytterligare nåt.

Måndag morgon

Minns inte ens att jag har sovit i natt.
Om jag inte haft så många möten idag hade jag gärna legat kvar länge till.
Jag har i vilket fall lyckats mata in pengar på mitt passerkort. Nu är det slut på sötebrödsdagarna och jag är tvungen att betala själv för min lunch! Är inte mer än rätt, men det har varit väldigt skönt att slippa tänka. Nu måste jag komma ihåg att ha pengar laddat på kortet hela tiden. Men åtminstone slipper man tjafsa med kontanter.
Det enda som jag använder kontanter till numera är när vi samlar pengar till presenter på jobbet och det har det lyckats vara en hel del av på sistone.

Julefest

I fredags var det Julefest för Master Marine på en restaurang på Akers Brygge.

På hemväg från min blixtvisit i Sverige ringde Elin mig om förfest så vi bestämde att vi skulle ses på en "bar i hörnet av rondellen vid Akers Brygge". En mycket exakt beskrivning!

På vägen hem kom jag på att jag hade glömt att ta med min lilla partyväska från Sverige så jag panickhandlade en ny handväska. Numera är jag rätt nöjd med mitt fynd.

Väl framme på Akers Brygge så fanns det två olika barer som skulle kunna betraktas ligga i hörnet. Så samtidigt som jag skickade ett sms för att kolla vilken som var rätt fick jag syn på Jostein på Druen. Nu visade det sig att det inte var den som det var tänkt, men flera sällskap hade bestämt sig för att träffas för en drink just på Druen så till slut blev vi ett riktigt stort sällskap.

Jag hade varit lite fundersam om min klänning som jag hade valt skulle kännas fel på en vinterfest. Den var tunn och urringade och i princip inga ärmar. Redan vid fördrinken kände jag att det var helt rätt. Det var så varmt att det kändes helt perfekt. Lustigt nog har nästan alla kvinnor klädda så, så vi var ju betydligt mer lyckligt lottade än alla män som hade kostym.

Eftersom norsk julmat inte ens kan betraktas som spännande (det lilla jag känner till om det) så var jag väldigt tacksam över att vi inte skulle serveras julmat. De flesta svenskarna hade bangat att komma på festen av olika skäl; någon hade t o m ifrågasatt varför festen var på en fredag. Ända sen jag jobbade på Korrosionsinstitutet tycker jag snarast att det är konstigt att ha jobbfester mitt i veckan. Det är ju klart trevligare att inte behöva tänka på morgondagen och jag har aldrig förstått varför det ska vara så omöjligt att vara ifrån sin familj en kväll.
Karl, min chef, var toastmaster, vilket han minst sagt gjorde med den äran. Han hade tänkt genom hela kvällen med både rekvisita och manus där han ringde upp olika "kollegor" som berättade om hur det var att leva på riggen. Denna rigg bytte namn och lokaliserades på olika håll beroende på vilken figur som han spelade. Jag tror nog att det var absolut roligast med Jamaicanen, men även svenska Olle som basade över en rigg för gasborrning i Siljan var jättekul. Vår VD Pelle utmanade i sitt välkomsttal alla olika nationaliteter att sjunga en vin/snapsvisa under kvällen.
Svenskarna började med Måsen. Den har jag ju aldrig lärt mig ordentligt (var väl mer populär på andra sektioner än Bergs på Teknis), men lyckades sjunga med någorlunda. Mest imponerad blev jag av vår japan som ställde sig upp och sjöng en japansk visa. Melodin kände vi nog alla igen. Han hävdade senare på kvällen att visan är nästan mer känd utomlands än i Japan.
Jose visade upp lite tjurfäktning. Barbara, som från början är från Canada, startade med att prata engelska, men övergick snabbt till norska (det är lustigt att det kan kännas bekvämare att inte tala sitt modersmål, men kanske inte så konstigt 30 år senare). Så berättade hon en ekivok historia på norska. Norrmännen sjöng till slut en visa, men med tanke på att de faktiskt var i majoritet så gjorde de en minst sagt blek insats.

Även på denna fest fick vi bongar till baren. På samma sätt som på Oscarsborg lyckades några samla ihop väldigt många, men det var nog verkligen ingen som saknade sina. Jag tror att kaffet serverades framåt halvtolv så det var ju ingen lång tid för efterfest, då baren stängde halvtvå.

Jag var lite imponerad över att de hade hyrt in en DJ till dansen, och han lyckades få riktig bra fart på oss. Men även om jag kunnat ha tänkt mig nyare musik, så är det ju perfekt för jobbtillställningar med 60, 70 och 80-talsmusik.

Så innan festen var helt slut bara kände jag att jag behövde komma hem till min säng. Jag hade lite dåligt samvete att jag inte sa till Jose och att vi kunde dela taxi, men orkade inte hålla på att dividera med nån så jag drog.

Men eftersom jag inte jobbade så flitigt i slutet av veckan blev jag tvungen att jobba en stund på söndageftermiddagen. Svintrist, men man får väl skylla sig själv.

Väder och vind

Även om alla på Marine Aluminium mest skrattade åt mig att jag tyckte att det var blåsigt under besöket i onsdags så är jag glad att jag fick åka hem till Oslo igen.
Men om det blåser så mycket att hjälmen flög av mitt huvud när vi var ute och gick så tycker jag nog att det blåser mer än nog.
Nej, inte vill jag bo någonstans där det bara regnar och stormar hela vintern. För att inte tala om dimman. Så lika lite som det skulle passa mig att bo på Västkusten passar det mig att bo på Vestlandet i Norge.

Äntligen

I torsdags morse kom två bebisar till världen.
Jag som nästan hade gett upp om att någon av mina vänners barn skulle hinna födas innan min resa till Stockholm nästa helg.
Men nu finns det i alla fall en pojke och en flicka.
Så nu väntar jag bara på den sista novemberbebisen.

Haugesund

Så nu har jag fått komma mig ut i världen igen.

Sitter på ett hotellrum i Haugesund på Norges västkust. Det lilla vi har sett hittill när vi körde runt runt i staden innan vi fann vårt hotell gav kanske inte ett så gott intryck. Det såg rätt slitet och nedgånget ut. Vi fann till slut hotellet genom att vi fick en taxichaufför till att visa oss vägen genom att vi åkte efter. Men nu är det snart mörkt och när vi har tagit oss ut för att äta middag kanske allt ser mycket bättre ut (!?). Jag frågade min kollega om det var en sommarstad, och det trodde han inte.

Här är det blåsigt men inte kallt. Men jag blev väldigt förvånad när jag klev av flytoget i morse när det var fullt med snö på Gardermoen. Så nu är vintern på väg.

Men nu är det dags att göra stan så får vi se om det har skett nåt mer spännande att berätta.

Champagne på kontoret

Nu har jag en stor champagneflaska på kontoret.
Det är väldigt trist att vår VD drog iväg på resa tidigare i morse. Han lovade (!) ju oss att vi skulle dricka champagne varje måndag nu när finansieringen var på plats, så jag tyckte att det var väldigt lustigt att jag just idag fick en flaska. Så hade han varit här hade jag garanterat berättat det. Inte ens Elin är här, så det är inte många här som skulle uppskatta det roliga. Men jag berättade det i vilket fall för min morgonkaffekompis Jostein och han tyckte att det var lustigt.

Så vad är skälet då? Jo, "Lommebokmannen" hade lämnat flaskan i receptionen för att visa sin uppskattning för att jag hade tagit hand om hans plånbok med alla kort i. Personligen hade jag faktiskt inte förväntat mig att få något, men det är ju inget fel med presenter. Jostein verkar dock tycka att det inte är mer än rätt att man får uppskattning, men som sagt jag blev väldigt förvånad.
Slutet gott allting gott!

Dagens goda gärning

Hittade ett etui med körkort och kreditkort etc. på vägen hem i fredags.
Instinktivt plockade jag upp den och tog med mig den hem. På vägen hem så började jag fundera hur man ska göra vid såna här tillfällen i Norge. Min idé var att leta rätt på ägaren och ringa honom.
Försökte surfa på min jobb-mobil, men jag verkade inte ha ett sånt abonnemang eller så är det nån märklig inställning som måste till för att kunna börja surfa.
Väl hemma blev det så mycket problem som jag hade anat. Varför är det så svårt att leta rätt på folk i Norge. Man kan ta reda på allt om hur mycket skatt de betalar och deras förmögenhet, men det är jättesvårt att hitta folks telefonnummer.
Efter att ha ringt ett par nummer som inte var i bruk längre och jag var redo att trots allt gå till polisen, hittade jag ett nummer som faktiskt fungerade.
Ägaren skulle precis börja spärra korten så jag ringde i sista stund. Han hade cyklat tillbaka för att leta längs vägen. Jag hade funderat på det att det på vissa sätt hade varit bättre att låta det ligga så att han kunde hitta den själv, men rätt tråkigt om någon hade snott korten.
Så nu är vi överens om att jag ska lämna etuiet i receptionen på jobbet så hämtar han det där.

Hela den här historien påminner mig om att jag inte har koll på larmnumrena i Norge. Begriper inte varför de har tre olika; i en akutsituation är det ju inte så himla lätt att komma ihåg vilken som är vilken. Så nu har jag kollat. 110 för brandkåren, 112 för polisen och 113 för ambulans.

Borat

Filmen Borat sändes på norsk TV igår. Jag har inte sett den förut. Vilket misstag. Jag satt och skrattade under stora delar av filmen. Helt fantastisk scen när Borat skulle lära sig vett och etikett vid ett amerikanskt middagsbord. Värdinnan försökte vara väluppfostrad när Borat gjorde alla fel man kan göra.

Prata fort

Det är två av mina manliga kollegor som pratar vansinnigt fort, och den ena lyckas dessutom svälja orden. Jag kan ju inte påstå att jag alltid vet vad han säger. Elin var nyss på möte med de bägge och tänkte på vad jag har sagt. Dessutom var nog den ene rätt stressade så det hade blivit etter värre.
Men vi har rätt roligt åt att jag hade mycket lättare att förstå den här Anders när han var lite småfull på vår kick-off för då började han prata långsammare. Så vi har funderat på om han borde få en kvarting varje gång jag ska på möte med honom så att jag har möjlighet att begripa vad som sägs på möten.
Men det är ju en rätt bra lärdom för mig. Jag kan ju börja förstå hur andra har känt sig när de försöker hänga med vad jag säger. Men det har ju också varit rätt snitsigt att kunna prata så fort så att även Scanas tyska kunder som kunde svenska inte kunde hänga med vad jag sa. Då kunde man lättare prata lite inofficiellt med varandra internt. En annan devis som jag har levt efter, som väl vissa har hört till leda vid det här laget, är att man ska prata väldigt fort på tyska. Då tror alla att man är mycket bättre än vad man är för ingen hör om man pratar rätt grammatiskt eller inte.

Gratis museum i Oslo

Nu har Oslos kommun bestämt sig för att ett antal museum ska vara gratis till sista mars nästa år. Så nu borde jag äntligen kunna komma iväg till Munch-museet.
Jag har både varit sugen och inte. Egentligen är jag lite skeptisk till Munch; han verkar mest vara en halvgalen konstnär och dessutom så hänger de tavlor som jag nånsin har hört talas om på Nasjonalgalleriet så jag undrade egentligen vad poängen skulle vara att betala en massa pengar. Sen är jag inte så säker på att det skulle vara så kul att springa på vissa museum flera gånger så jag har sparat mig lite till besök. Men så är det ju så att bor man i Oslo så borde man väl ha varit på Munch-museet och nu finns det ju ingen ursäkt längre.
Vigelands-museet ska också bli gratis. Det lustiga nu är att de har lånat ut en hel del av sina samlingar till ett äldreboende här på Grünerløkka, så dit kan man gå först för att se hans statyer. Hans statyer i Vigelandsparken är minst sagt imponerande, men han verkar också ha varit lite smått deprimerad, av döma av de ansiktsuttryck eller poser som människorna står i.

Bounce

Jag är så glad för att jag har fått biljetter till Bounce avskedsföreställning och att jag har goda vänner som vill med mig. Det är visserligen inte förrän i april, men det känns så himla bra att jag fick till det. Det var en ren händelse att jag fick se en liten notis i tidningen när jag var hemma i Sverige i helgen, så jag hade lika bra kunnat upptäckt detta om ett antal månader och då hade det kanske varit för sent. Redan nu var en hel del biljetter sålda. Sen är det väl lite trist att det är på Globen, för jag tror knappast det är bästa stället att titta på dans, men det gäller att passa på.
Om det är någon mer som blir lockad är det bara att höra av sig. Vi har ståplatsbiljetter så det är nog relativt lätt att hänga på.

Saknad?

Elin kom in till mig igår förmiddag och berättade en liten sann historia. Jag vet att hon var oerhört stressad hela veckan så att hon knappt hann äta lunch och ännu mindre ta sig en liten fikastund med mig. Så när jag drog iväg i torsdags tyckte jag inte att det var någon god idé att gå och säga hejdå. Det visade sig att hon hade vaknat till fram emot fredag eftermiddag och undrat var jag var. Så man kan ju säga att jag var saknad på sätt och vis...
Hennes teori att allt skulle börja lugna sig nu när vår HR-chef är tillbaka så att hon skulle kunna sluta att engagera sig i alla rekryteringar och att det skulle vara värst i uppstartsperioden som har varit efter vi har kommit igång igen i projektet. När jag skulle hämta henne till lunch idag så hade hon insett att denna vecka antagligen kommer att bli som förra.

Själv är jag rätt nöjd. Idag blev äntligen ett möte med den som jobbar med Teknisk arbetsmiljö av och till och med den berömda 27-åringen (som vissa av er har hört talas om) hade ids att släpa sig dit. Så nu fick jag en massa bra input och kanske kan bli klar med mitt himla Hälsa, miljö, säkerhetsprogram för projektet. Fast jag insåg att det ändå kommer att krävas en hel del tankar för att formulera det bra. Det gäller ju att inte överdriva hur mycket vi ska göra och följa upp inom det området för att inte få ännu mer problem med Petroleumtilsynet. Så strategin nu är att skriva så lite som möjligt och så får de hellre fråga efter vissa delar. Det kan hända att det egentligen är lite för sent för den taktiken, med tanke på att de redan nu är väldigt förvånade över hur lite filosofidokument och planer som finns i projektet. Men det är ju inte så underligt när det fanns vissa som för ett år sen trodde att vi skulle klara att genomföra det här projektet på max 8 personer, och då skulle det inte finnas någon person som var dedikerad till Teknisk säkerhet och arbetsmiljö eller det som jag pysslar med.
Men det var himla skönt att bestämma sig för att gå hem fast jag inte var klar - jag har säkert ett klarare huvud i morgon att fortsätta och skriva. Och det var inte sämre att kliva ur de högklackade skorna och kjolen och ta på sig mysbyxor och sitta lite i soffan. I och med att jag gick så pass tidigt så var det lite dagsljus kvar på vägen hem, och även i morse var det ljust när jag klev av bussen vid jobbet.

Mitt svenska busskort

Packade redan i tisdags kväll (eftersom jag inte trodde jag skulle vara hemma på onsdag kvällen) och kunde inte hitta busskortet. Letade som en galning överallt och visste ju att det måste vara i Oslo om jag inte hade tappat det på vägen.
Till slut var jag tvungen att ge upp. Jag kände mig dock rätt irriterad eftersom jag hade fyllt på med nya pengar för en tid sen.
Men precis som det alltid brukar fungera när man slutar att tänka så fick jag en snilleblixt precis innan jag hemifrån i torsdags morse. I hallen finns det en liten hylla där jag brukar lägga mobilen och vantar och har även lyckats lägga ut en del svenska kort från min plånbok. Tänkte att jag kanske hade lagt busskortet där och att det ju kunde ha ramlat ner. Mycket riktigt under en påse med skor hade kortet trillat ner.
Så då var jag mycket gladare när jag gav mig av till jobbet.

Helgaktiviteter

Helgen blev inte riktigt som jag trott men väldigt bra.
Åkte förbi Scana på fredagen utan att få tag på dem som jag egentligen borde träffa. Men fick för första gången se hur de nya lokalerna för kontrollen/kvalitet ser ut. Jag önskar verkligen att de skulle ha fått lov till att köpa ny och säkrare utrustning när de flyttade. Men själva kontorslokalerna verkar ha blivit riktigt bra och det hade t o m blivit ett rätt stort utrymme för att fika och äta lunch. Visst saknar jag fortfarande att inte jobba i Björneborg, men saknar inte att jobba på Scana. Kanske låter ologiskt, men med några mindre förändringar skulle jag i sak kunna tänka mig att jobba även på Scana igen.
Slö som jag var (när allt är grått och trist ute så är det lät att bli lite sån) gick jag inte upp till smedjan och tittade på den nya manipulatorn. Får väl se om det kan bli av med nåt nytt besök före jul.
Bjöd in mig själv på kaffe hos Ya (vilket inte var den ursprungliga planen). Det visade sig att de också skulle till Tina och Jörgen på middag.
Så helt plötsligt så fick jag en helkväll med en hel hög med människor. Vet inte hur jag alltid lyckas med att stanna så sent hos Tinis. Det var tur för mig att man fick en extra timme med sömn i natt och att jag inte hade så mycket planerat för söndagen.
Så det enda som egentligen inte gick så bra i helgen var att jag måste ha glömt mina vantar hos Ya. Tur att jag har ytterligare ett par i Oslo så att jag klarar mig till nästa gång vi ses.

Skattemärken

Läste i helgen den glada nyheten att vi slipper skattemärket till bilen från nästa år. Jag som är expert på att lyckas med skjuta upp att sätta på märket ser detta som mycket positivt. Det är ett under att jag aldrig har fått böter för detta.
Sen tycker jag att det var rätt imponerande att jag läste detta i den fantastiska (?) gratistidningen 0586. Vem hade trott att de hade så vettig information i den?

Värme i lägenheten numera

Så nu har jag än en gång bevisat att jag är tjej.
Pinsamt nog så var det bara en strömbrytare på elementet som var frånslagen. Kände runt om utan att finna en brytare så jag antog att det inte fanns nån. Nu vet jag var den är, men knappt ens då kan man hitta den, så helt dum är jag väl kanske inte.
Garderobsdörren är på plats också. Så nu blir mitt nästa projekt att finna några skruvar, för annars kommer den att hoppa av igen. Ingen kvalitetsdörr direkt, med plastbleck.
Men nu har jag Mortens telefonnummer när jag känner ett stort behov att ha nån som kommer och pysslar i min lägenhet. Haha. Fast det är ju inte så dumt att lätt ha nån att kontakta, nu när Karoline åker om ett par veckor. Som alla föräldrar var han synnerligen missnöjd med hennes jorden-runt-resa. Men jag tycker att hon gör alldeles rätt, om det är det hon vill.

Båttur fram och tillbaka till Oscarsborg

Vädret var helt strålande och vattnet låg som en spegel när vi skulle iväg i torsdags till Oscarsborg. Det betydde att även när vi körde närmare 50 knop med RIBen så upplevde jag inte att det gick så snabbt. Vi hade räddningsoveraller på oss så inte blev man kall heller. Med luvan neddragen över öronen så var inte hörseln den bästa. Så det var rätt häftigt när helt plötsligt ett litet propellerplan flög lågt över oss.

Till slut kom en liten större båt farandes och vi alla for efter som galningar i kölvattnet efter den. De i den båten måste ha trott att vi var helt tokiga. Skälet var ju att vi skulle få en känsla av hur det var att flyga över vågorna. Varje gång vi "landade" igen så trodde jag att vi hade landat på botten; det kändes som man landande på nåt stenhårt ungefär som om vi skulle ha kört på grund. Dessutom såg jag ingenting framåt (vi satt efter varandra på en bänk) så jag kunde egentligen inte förutse när vi var på en vågtopp och när vi kom ner igen. Så det var bara att halvstå och knipa mot sitsen för att parera båtens rörelser så gott jag kunde. Adrenalinet pumpade, men det kändes aldrig som man skulle falla av. Fast jag undrade hur det skulle kännas om båten var tvungen att tvärstoppa, som var en av de sakerna som de gick igenom under säkerhetsgenomgången.

Jag hade tur med rumsplaceringen och fick en av rummen med panoramautsikt mot vattnet. Inte för att vi tillbringade speciellt lång stund på rummet, men ändå.

Mina norska kollegor blev väldigt lössläppta under middagen; det ena talet efter det andra avlöste varandra för att inte tala om alla som ställde sig upp och sjöng en truddelutt. Personligen föredrog jag de som sjöng på skoj än han som har en andra karriär som operabas. Blev liksom lite väl seriöst för den typen av fest vi hade. Det var rätt roligt när en av männen höll ett långt tal om att han egentligen jobbade i det här projektet bara för att det var så "gøy" (för så roligt hade han inte haft tidigare i arbetslivet). Men så kom han på sig själv att det inte var så smart att han som hade anställt honom (och alltså indirekt är lönesättande chef) också satt vid middagsbordet.

Bifogad bild är ju inte ett under av bra upplösning, men lite kul att visa vilka upptåg visa hittade på. Med denna utstyrsel blev min kollega bondens fru i visan han sjöng och sjöng i falsett. Rätt kul!

På vägen hem blev jag och några till sittandes utomhus. Kanske inte världens smartaste tilltag eftersom det var blåsigt och inte blev det bättre av att vattnet stänkte upp. Men till slut var jag så stel så det kändes jobbigare att ta sig in och sätta sig inomhus. Vi såg rätt komiska ut, där vi satt i blåsten, även om det inte framgår riktigt så bra av dessa bilder.

Uppvärmning av lägenhet

Det har varit dags att sätta igång elementen. Men jag hade fram till i helgen inte brytt mig om att sätta igång elementet i det sovrum jag inte anävnder, utan bara stängt dörren dit.
Men sen började jag tänka att jag nog borde ha lite värme på även där. Självklart så fungerade då inte elementet. Kändes lite tröttsamt och jag var tvungen att fundera nån dag på hur jag skulle angripa detta.
Till slut så insåg jag att det ju faktiskt inte kan vara mitt problem att de ska fungera; mitt problem är ju bara att se till att teckna avtal med en elleverantör. Idag skickade jag ett mail till Karoline och kollade om hon hade haft nåt problem i vintras.
Hon kom snabbt fram till att den berömda Morten kunde ordna det. Nästa fråga var om det var ok att han använde sig av deras kopia på nycklarna och fixade det när jag inte var hemma. Personligen tycker jag att det kändes bättre att slippa att vara hemma, men samtidigt är jag på sätt och vis lite nyfiken på Karolines far som ska vara den som fixar allt i hela världen. Skämt åsido, så insåg jag att jag återigen är väldigt glad åt att jag hyr av Karoline. Antingen ska man ha en riktig hyresvärd eller en som Karoline. Kan tänka mig att det skulle kännas mer konstigt med att kontakta en annan privatperson om man inte tidigare har nåt slags förhållande till varandra. De flesta andra lägenheter jag tittade på hyrdes ju ut av mäklare. Då skulle det absolut kännas märkligt att ringa en annan privatperson.
Så nu ska jag bara fundera på om jag borde fråga om han kan försöka hänga tillbaka garderobsdörren. Jag försökte själv för några veckor sen utan att lyckas. Alternativt så säger jag ingenting innan så kanske jag bara har tur att han gör det. Hm inte helt enkelt.

Norsk stadsbudget

Norska stadsbudgeten har lagts fram för Stortinget idag.

Detta är så klart en stor nyhet. Ovanligt mycket av de norska oljefonderna ska användas för att stötta statsfinanserna.

Hur som helst så skulle de rapportera om att byggsektorn har återhämtat sig något i Norge. Så reportern åkte till ett bygge där 2 stycken män hade återfått jobbet (fast de hade förvisso 150 gamla kollegor som fortfarande var arbetslösa). Det lustiga var att bägge som intervjuades var svenskar. Så betyder det att vi svenskar är här och verkligen tar jobb från norrmännen, eller var de andra 150 också svenskar? Oavsett så säger det nog en hel del om norsk arbetsmarknad i vissa branscher där om man väljer ut folk att intervjua slumpvis så är det bara svenskar man finner.

Svininfluensa på grisar

För ett par dar sen så rapporterades det i media att även grisar nu har fått svininfluensa.

Hysterin verkar nu sprida sig när det ska bli nödslakt på hela besättningen. Det antas att smittkällan är bonden själv.

Men på nåt sätt så borde det väl vara bättre att inga djur får slaktas på normalt vis förrän man ser att det inte föreligger någon smittorisk längre? Verkar det inte lite överdrivet att slakta alla djuren för en sjukdom som jag antar att man kan tillfriskna ifrån. De var även väldigt noga med att påpeka att det inte skulle bli människoföda av köttet. Men jag kan inte påstå att jag skulle bli speciellt äcklad av att äta välstekt kött från en gris som en gång haft influensa.

Jag hänger ju inte med lika bra i svenska nyheter längre, men har hysterin spritt sig till grisarna där med?

Tur med projektet

På torsdag drar vi iväg till Oscarsborg för kick-off.

Lite av vad som ska hända har blivit officiellt. Bland annat har det efter helgen blivit helt klart att vi ska åka RIB från bryggan nedanför kontoret och till Oscarsborg. Det kommer betyda en färd med uppemot 50 knops fart. Jag kan inte ens föreställa mig hur det kommer att kännas. Det kommer att bli minst en bil som kör också, men inte vill jag missa chansen till denna upplevelse.
http://riboslo.no/

Sen hoppas jag att vi efter dessa dagar kommer att bli lite klokare hur det är tänkt att projektet ska gå vidare. Det är tal om omorganisation, men jag vet inte än om det betyder mer än det som blev nödvändigt efter att tre personer nyligen slutade.

Var igår för första gången med på veckomötet för ingenjörerna. Inser hur mycket som är kvar att besluta och ordna med och hur lite tid som är kvar. På sätt och vis är det lite tråkigt att mitt jobb är så pass otekniskt. Har knappt sett några ritningar och har inte mycket kunskap i designen, dvs vilka utrymmen som placeras var på båten. Men vi kommer att få se en 3D-simulering i slutet av veckan, så kanske blir jag klokare då.

Ny chef

Igår fick jag en ny chef. Det är i vilket fall ett steg i rätt riktning för att få lite ordning på oss här efter omstarten.
Men visst är det många frågetecken kvar. Nästa vecka åker vi bort hela projektet (till och med vår man i Singapore respektive Batam kommer med) till än så länge okänd ort i Norge. Det gör förhoppningsvis att vi förstår hur vi ska lyckas bli klara med fartyget i tid och vem som gör vad och i vilken ordning.
Sen är det förvisso så att min nye chef bara är tf Project Manager, men han är väldigt flink som vi säger här, så han kommer att vara väldigt bra att ha så länge det varar.

Men jag antar att det nu böjrar om med att jag ska flänga runt i Norge och världen. Om det blir som vi planerar just nu så är jag endast på kontoret ett par dagar nästa vecka, sen är jag inte här på nästan två veckor.

Bra start på veckan?

Det var som vanligt kallat tilll måndagsmöte för hela företaget. Idag blev det inte så mycket information dock.
I stället bjöds det på champagne och tårta. Så nu, 3 champagneglas senare, blev det ju mycket roligare att vara på jobbet.
Pelle tackade alla för att de har varit så lojala och slitit under de sista månaderna när allt har varit så osäkert. Min chef, Karl, höll i sin tur tal till Pelle. För att Pelle skulle orka att fortsätta och dra i lasset fick han energidryck, eftersom champagne kan göra en mer loj än alert. Jag vet att Karls ursprungliga idé var att vi alla skulle bli bjudna på energidryck i stället för champagne. Men det här blev en alldeles lagom uppdelning.
Så nu när allt har ordnat sig så hoppas jag att en del av cheferna unnar sig lite semester. Jag har inte varit ett dugg avundsjuk på dem de senaste månaderna.

Så nu slipper vi ha julbord på Kaktus. Jag måste erkänna att jag egentligen inte har förstått skämtet, men misstänker att Kaktus kan jämföras lite med Hank's Heaven i Högdalen.

Sen är det väl tyvärr så att varken champagne varje måndag eller kick-off på Hotel Shangri-La i Singapore kommer att bli sant, men jag är rätt så nöjd ändå. Så man får inte lyssna på allt som Peller säger.

Andra biobesöket

Såg en tysk film av Mathias Glasner - Sexy Sadie. Den var minst sagt bisarr. Det känns ju inte helt normalt att man fnissar lite åt alla som dör i filmen, men det är ju tänkt som en komedi så det kanske är ok.
Men fast filmen var så konstig så gillade jag den och funderar nu på att gå och sen en till av hans filmer på onsdag. Filmen idag var endast textad på engelska, vilket jag var lite förvånad över. Inte kanske att den var textad på engelska, men att det inte stått nån information om det. Men för mig som behöver öva min tyska var det perfekt.
Uppenbarligen var det fler norrmän som gillar Mathias Glasner än Thor Heyerdahl. Biosalongen var visserligen långt ifrån full, men det var åtminstone så pass många att det inte enkelt gick att räkna hur många vi var.

Frisbee golf

Bestämde mig för att ta en tur i Ekebergsskogen. Munch vandrade mycket här och bakgrunden till Skriet är härifrån.

Skogen var inte särskilt märkvärdig och mycket mindre än vad jag hade trott, men däremot upptäckte jag Oslos Frisbee-golfbana. Otroligt vad som finns här i världen.

På vägen ner för berget gick jag förbi den restaurang som jag var så nyfiken på i somras, men aldrig var på. Utsikten är egentligen mycket vackrare innan man kommer fram till själva restaurangen. Här har man utsikt mot Hovedøya och stan. Men från resturangen ser man tyvärr även hamnområdet med alla containrar osv. Restaurangen var inte direkt av det slaget att det skulle ha känts bekvämt att stolpa in i gymnastikskor och träningskläder, vilket var vad jag hade iklätt mig i för dagen. Men jag tror fortfarande att deras uteterrass är helt ok en varm sommarkväll.

Jag var inte direkt ensam vid restaurangen. En hel busslass med svenska turister (!) var på besök. Tvivlar på att det är hit jag skulle åka om jag bara var på besök någon dag, men de verkade å andra sidan vara vana med att ta emot busslaster. De hade t o m skyltar redo för att informera om att personbilar fick parkera nedanför kullen för att bussar väntades.

Jag orkade inte vänta på trikken för att komma till stan utan valde att gå. När jag såg hur brant det var förstår jag inte hur man kan tordas åka trikk på vintern. Men det kanske bara är min inbillning att den skulle kunna skena i kurvorna och backarna ner.

Ingen konkurs

Nu har alla småpojkar slutat att slåss i sandlådan och äntligen kommit överens om hur stor del av kakan alla ska få.
Så när advokaterna är klara med alla papper i eftermiddag så är det helt klart att Master Marine inte går i konkurs.
Det betyder att jag helt plötsligt är svenskägd till största del (av Nordic Capital). Inte visste jag att jag skulle behöva flytta till Norge för att få börja jobba för en svensk firma.
Det känns sååååå mycket roligare att det är helg snart efter det beskedet. Har varit minst sagt påfrestande att gå och vänta. Men mer om det en annan gång.

Jag har blivit Ylva

Helt otroligt, Folkeregistret har lyckats fatta att jag heter Ylva.
Så nu ska jag ansöka om ett nytt kreditkort med mitt riktiga namn. Återstår och se om de kommer att ge mig ett nytt kort gratis eller om jag blir tvungen att betala alla avgifter en gång till.

Men jag är hemskt glad.

Bytt sovrum

Nu har jag sovit nästan en vecka i det som egentligen har varit mitt gästsovrum. Det har varit stor skillnad och har sovit mycket bättre. Sängen är hårdare och jag har hört mycket mindre av grannar, tidningsbud och annat. Det kanske lite förklarar varför ingen av mina gäster har förstått vad jag har snackat om när jag har påpekat hur mycket man hör när grannarna kommer och går.
Så nu blir jag nog kvar där ett tag. Vilken lyx att ha två sovrum att välja emellan.

Jag kom för ett tag sen på att det nog var tidningsbudet som kom vid fyratiden och inte nån av mina grannar som behövde åka så tidigt till jobbet. Uppenbarligen är det ingen i min trappuppgång som har tidning, eftersom det bara smäller i dörren i grannuppgången. Det jag inte förstår är varför tidningarna ändå ligger slängda nedanför postlådorna ibland. Är det när tidningsbudet varit lat och inte orkat springa i trapporna?

Får i kål - i det verkliga livet

I tordags var det Får i kål special i kantinan. Vilken himla tur!! Så denna dag fanns det inte ens något annan alternativ varmrätt.
Men det var en "smaksupplevelse" som jag inte kände att jag behövde vara med om och fick ihop en lunch av annat smått och gott.
Funderar om Får i kål är en lika stor händelse på året som sparrispremiären i Tyskland. Jag föredrar nog sparris i så fall.

Elvelangs 2009

Varje år på höstdagjämningen så är det ett jippo längs Akerselva. Hela vägen från Maridalsvannet till slutet på älven är upplyst med marschaller och andra utsmyckningar. Dessutom så är det en massa uppträdanden längs vägen.

Jag hade tyckt att det verkade lite överdrivet med alla råd som stod i tidningen och tänkte hur många människor kan det vara som är intresserade av det här. Det visade sig vara rätt många. Bland annat hade det stått att man borde gå nedströms, och eftersom jag bor i slutet av älven verkade det ett rätt klokt val för mig. Jag tog bussen så att jag skulle komma rätt lagom till invigningen uppe vid dammarna precis innan älven går över i sjön. Min station var i stort sett den sista stationen som någon kunde komma på bussen.

Även om jag inte visste riktigt vart jag skulle ta vägen i Frysja så var det bara att följa strömmen. Längs med vägen till älven stod hur många klasser som helst och sålde fikabröd och kaffe.

Efter att ha lyssnat på invigningstal och en liten scen från en utomhusteater som hade spelats vid nån ruin i närheten i somras om när pesten kom till byn bar det iväg. i början gick det knappt att röra sig för att det var så mycket folk.

Längs med vägen var det flera orkestrar, körer och andra uppträdanden. En ungdomskör sjöng "Come in" när jag gick förbi. Måste erkänna att det nog lät bättre än vad det nånsin har låtit om Kammarkören. Orkestrarna hade pannlampor allihop; såg rätt kul ut.

Det var även andra uppträdanden med jonglörer och en ensam man som spelade medeltidsmelodier på flöjt vid en lägereld.

Upplevelsen var mäktigast i början när allt runt omkring var helt mörkt och inga lysen syntes från någon bebyggelse. Däremot gick vi längs tågspåren och det var nästan som en hädelse när ett tåg lyste upp kvällen. Längre söderut så var det mer utsmyckning längs älven.

Hela jippot var utannonserat att även vara för förskolebarn, vilket märktes i parken nedanför där jag bor. Där var det både uppträdanden och aktiviteter anpassat för små barn. Jag förstår inte hur de orkade vara uppe, men de flesta kanske stannade hemma i fredags.

Ju närmare vi kom bebyggelsen ju fler var det som gick åt fel håll. Bortsett från att det var trångt så var det ju heller inte så lätt, eftersom det var så mörkt att det var svårt att se hur långt åt höger eller vänster som det gick att gå utan att ramla ner i älven.

Dementi

Nu har jag varit med om min första kontroll på bussen i Oslo. Det var ingen som var lik Frälsis som genomförde det utan Securitas-vakter. Men i princip kan jag fortfarande ha rätt, eftersom det var kontrollanter på trikken som jag såg för ett antal veckor sen. Fast jag tycker att det är lite konstigt att det inte är Ruters egen personal som genomför kontrollen.

Får i kål

Det är trots allt lite intressant att läsa reklam när man bor i ett nytt land. Det jag jag har insett de sista veckorna är att alla uppenbarligen äter Får i kål. För reklamen från samtliga mataffärer säljer både kött som saluförs som får i kål-kött och hela kitt för att laga denna rätt.

Gloria

Nu har vi haft vår jubileumskonsert och trots att vi aldrig hade ett riktigt genrep tycker jag att vi satte det mesta riktigt bra. Men jag tror nog de flesta av oss skulle ha känt oss lugnare om vi hade hunnit både musik och in- och utgångar. Nu blev fredagens genrep lite för mycket av ett vanligt rep med och vi övade samma låtar oändligt många gånger.
Inte vet jag än om vi gick med förlust (rädd för att det nog blev så), och det är lite trist att det inte går att locka mer publik.
Jag är nöjd med att jag lyckades få in alla texter utantill som det var bestämt att vi skulle kunna.
Innan konserten så snurrade texterna till Schlagermedleyt (Tunna skivor, Tuff brud i lyxförpackning) om och om i mitt huvud. Det blev riktigt bra att Marianne hade lånat glittriga paljettklänningar till oss. På det viset blev det ju lite lättare att leva sig in i rollen än om jag hade haft några av mina egna tråkiga kläder.
Men det som har snurrat i mitt huvud hela tiden efter konserten - till och med när jag sover - är Vivaldis Gloria. Det är sällan de låtar som man gillar bäst som snurrar i huvudet i samband med konserter och det här börjar bli rätt enerverande.
Jag får väl lyssna på radio mycket i kväll så att jag kan få in nån annan musik i huvudet.

Telefonförsäljare

Sitter på bussen hem till Oslo och blev uppringd av ett 031-nummer. Tyckte att det var minst sagt ologiskt att det skulle vara nån som mig därifrån och dessutom försökte jag vila bort min huvudvärk och var inte sugen på att prata med nån.

Numret gick inte att hitta på eniro eller hitta.se, men jag hittade en annan site för dylika nummer: vemringde.se. På den siten så fyller de vartefter på med nummer som tillhör telefonförsäljare. Så det var uppenbarligen Göteborgsposten som ringde till mig.

Så nu ska jag fortsätta och vägra svara på skumma nummer och kolla upp dem på denna site först.

En ny medlem i Master Marine-familjen

En liten glädjande nyhet i all oro i Norge, igår kväll anlände Kazunoris baby. För drygt en månad sen blev han uppsagd från lägenheten och dessutom var hans fru höggravid.
Men nu har de köpt lägenhet i det för närvarande Master Marine-tätaste området Bekkestua och babyn är fött helt frisk. Så nu har det mesta ordnat sig till det bästa för honom.

Svininfluensa fortsättning

Har hört att det finns dem som undrar hur det gick för min kollega med svininfluensa.

Han var hemma och var sjuk i tre veckor, varav två med feber. I efterhand så sa vår företagshälsovård att hade de förstått att han var så sjuk så hade de sett till att han blev inlagd på sjukhus. Det är ju problemet med att man inte vill klaga. Han har själv sagt att han försökte anstränga sig när han träffade läkaren, för att han inte ville sjåpa sig. Jag tror att det är vanligt att de som klagar mest är antagligen de som egentligen inte är sjukast.

Så förra veckan när han kom tillbaka såg han verkligen inte fräsch ut. På toppen av allt elände hade han fått en blodpropp i benet så han kunde knappt gå. Under sin sjukdom hade han tappat 10% av sin kroppsvikt och då är det ju inte konstigt att man inte ser ut som en nyponros.

Men igår såg han riktigt fräsch ut och mycket gladare.

Idag på morgonen hade jag kvalificerat in mig till att dricka hans avdelnings kaffe. De har en egen liten apparat. Har ingen aning vad maskinen heter och har aldrig sett en sån förut. Kaffet blir mer som espresso än vanligt bryggkaffe. Man fyller på vatten i en behållare och sen stoppar man in en liten behållare i ett annat fack. Efter att ha väntat på allt har värmt upp sig så kommer det vips ut kaffe. Den där lilla behållaren ser ut ungefär som såna små kaffemjölksbehållare som man kan få på kontor eller restauranger. Först tyckte jag att kaffet bara var väldigt starkt och läskigt, men det tog sig vartefter jag drack. Med lite mjölk till så hade det nog varit perfekt.

Hösttecken

Idag var fontänen i parken jag passerar varje dag på väg till jobbet tömd. Jag anade att något var på gång igår när den var full av skum.
När jag kom fram till jobbet var det bara 3 grader. Inte konstigt att jag tyckte det var kallt om tårna. Men jag hade bestämt mig för att så länge de sa att det skulle bli nästan sommarväder på dagen så skulle jag fortsätta att ha sandaler och trekvartsbyxor.

Damen med skateboard

Tog en promenad längs med älven på vägen hem. Det är så klart många som rastar sina hundar och det är ju inget konstigt med det. Men sen träffade jag damen som hade en hund i koppel och en skateboard i koppel. Det som var ännu underligare var att hon i övrigt såg helt normal ut.

Hem till Sverige

Idag har jag haft flyt.
Det är lite spännande att komma dragande med en stor resväska i Oslo. Men det var gott om plats både på trikken och bussen. Jag var så vansinnigt trött på vägen till jobbet så det var tur att jag fick sittplats och kunde försöka vila lite.
Det kanske var det som gjorde att jag kände mig så oerhört produktiv idag.
Sen kom nästa spännande etapp att komma från jobbet till busstationen. Jag har fått för mig att mitt busskort inte skulle gälla på Stor-Oslos bussar, men det fungerade hur bra som helst. De bussarna går ju direkt till bussterminalen. Fattar inte varför jag har låtit bli att prova och i stället fått böka mycket mer när jag ska åka hem.
Hade inte stora förhoppningar om att lyckas ockupera ett helt säte på Gobybus, men turligt nog var det långt ifrån fullt på bussen. Jag tycker att det brukar vara helt smockat på bussarna/tågen mellan Sverige/Norge varje fredag och söndag så jag var extremt positivt överraskad. Så nu har jag slumrat ända till Töcksfors så det finns ett litet hopp om att jag kan vara lite social och trevlig i kväll på middagen.
Sen får vi hoppas att väskan står kvar i bagageutrymmet när jag kommer fram till Karlskoga. Jag har funderat över det ibland när jag åker buss, men faktiskt utgått från att allt ska gå bra. När jag kom tillbaka till Oslo i helgen så var det en svenska som hade blivit av med sin resväska. Det som hon tyckte var värst var att hon suttit så nära bagagehyllan hela resan. Någon föreslog att det bara måste varit nån som tagit fel, men verkar väl inte så troligt när det verkligen inte fanns en enda resväska kvar när vi hade klivit av allihop. Sen förstår jag inte det intelligenta med att stjäla en resväska. Värdesakerna har man ju oftast inte där, så en hög med smutstvätt skulle inte jag vilja ha i vilket fall.

Varför norska registreringsskyltar är gröna

Har ju funderat på varför vissa norska registreringsskyltar är gröna. Det är så enkelt som att det finns en egen skatteklass för bilar med endast tre säten. Med tanke på hur dyrt det är att äga bil i Norge så är det många som gör sitt bästa för att hamna i den skatteklassen. För att det ska räknas som säte krävs visst en viss takhöjd, vilket gör att många fler fordon än man tror kan lyckas med att få lägre skatt.
En annan sak som vi redde ut under den frågestunden jag hade var hur besiktning går till i Norge. Det var väl rätt mycket som var likt förutom att de under hela livslängden på bilen (förutom när en bil har hamnat i veteranklassen) bara besikta bilen vartannat år. Men det jag är mest fascinerad av är att det kallas EU-kontroll. Hur kommer det sig att de kallar nåt för det när de själva inte ens är med i EU? Norge är ett märkligt land ibland.

Ny dator....

Mina kära vänner på IT-avdelningen (och jag säger det igen känns helt fantastiskt att ha en IT-avdelning som är till för oss andra inte för sig själva) försökte lyckas byta ut min dator på garantin igår. Teknikarna hos leverantören sa att det här var minsann inget fabrikationsfel. Det vet vi väl med att sprickorna i skärmen är orsakade av ett litet missöde jag hade med datorn, men man kan ju ändå undra om de inte är designade för nåt.
Så det enda de erbjöds var ett billigare pris på en ny skärm. I nuvarande läge köps det ju ingen ny skärm, men förhoppningsvis kan jag få en ny snart. Fast jag ska inte klaga; jag har fått den sista lånedatorn som fanns.
Dessutom så installerad det mitt Telia mobila bredband igen så nu kan jag surfa även i helgen.

Jag måste ju läsa om Kristina lyckas komma runt hela Transalpine Run.

Dagens nyhet i Norge

Två norrmän, Joshua French och Tjostolv Moland, har blivit dömda till döden i Kongo.

Det är såklart svårt att bedömma hur skyldiga de är till delar av anklageserna, men det verkar inte direkt ha varit en rättvis rättegång. Sjukt nog så var jag mer insatt i vad deras dom blev när den lästes upp än de själva var. Vi kunde följa uppläsningen av domen direkt på TV på jobbet och detta var så klart kommenterat så att vi förstod vad som sas. Däremot var de anklagades tolk nekad till att översätta under uppläsningen.

Men oavsett om de har mördat sin kongolesiska chauffören eller inte är det rätt löjligt att tro att de för Norges räkning skulle ha spionerat på Kongo. Eftersom de är dömda till döden 5 gånger om så antar jag att de fick en dödsdom för alla anklagelser. Så även om de skulle ha spionerat är det vettigt att bli dömd till döden för det?

Men det är inte säkert att de de facto kommer att avrättas utan kanske blir sittandes på livstid i Kongo. En av dem uttalade sig på TV att det kanske inte var så stor skillnad mellan att bli skjuten än att bli sittandes på livstid i Kongo. Det är kanske inte världens mest stabila land.

Jag undrar om jag hört talas om denna historia om jag bott i Sverige.

Vad finns innanför E18?

Bestämde mig för att promenera hem från jobbet för första gången. Sen lyckades jag jobba så sent att jag tog trikken hem efter att ha gått en dryg timme.

Men hur som helst så är det fascinerande att se vad som låg innanför E18. Bara ett par steg från motorvägen var det stora villor med nästan skogslika trädgårdar. Jag gillar villaområden med variation på husen; kan väl kanske bero på att jag är uppväxt i ett områden där alla hus i princip såg likadana ut. En del av husen såg ut som om de borde vara skogshuggarstugor (även om en skogshuggare antagligen inte skulle haft ett så stort hus) på någon fjällsluttning och inte i storstan. Men så mitt uppe i detta låg det hus med väldig modern arkitektur. Där var det rätt tydligt att tomtpriserna är så höga att det har lönat sig att avstycka de ursprungliga tomterna. Följden var att husen låg tätt, men ändå avskiljt på nåt vis. Men på vintern när inte buskar och träd skymmer sikten kan jag tänka mig att det känns som man bor väldigt tätt på sina grannar.

Vägen hem tog mig förbi Bestumveien. Jag hade inte förstått att det var riktigt så nära dit från mitt jobb. Jag antar att det här området på vissa sätt går att jämföra med Enskede. Det måste vara ett av Oslos närmsta villaområden.

Kristina i alperna

Jag är glad att det låter som det går lite bättre för Kristina nu. Blev riktigt orolig i lördags när hon inte lyckades hålla sig kvar i tävlingen. Hon lätt riktigt deppig och hon som har förberett sig så länge.
Men sen inser jag att jag nog aldrig kan förstå tjusningen med att göra såna strapatser. Själv tycker jag fortfarande att det är mer än lagom att springa en mil och att maraton är åt det extrema hållet. Men som i allt, man ändrar ju sin nivå vad man tycker är normalt beroende på vad man själv är van med.
Sen upphör jag aldrig att förvånas över att man alltid kan vara tillgänglig och uppkopplad. Så det går att läsa hur det går för svenskarna och Kristina speciellt på hennes hemsida.
www.palten.se

Elräkning

Fick brev från Oslo Brann- och redningstat. Blev rätt störd över att de ska komma och göra besiktning av alla lägenheter fast min inte har öppen spis eller kamin eller så. Problemet hade väl inte varit så stort om det inte hade varit fredagen om två veckor när jag har åkt hem för att förbereda mig för att sjunga på konserten.
Efter att ha lustläst hela broschyren så insåg jag att man kunde fylla i en sida med en massa frågor som man hänger på lägenhetsdörren så kommer man undan. Men man skulle tänka sig för innan man valde det alternativet, för det skulle dröja 4 år innan man fick erbjudandet med brandsyn igen. Ja, vojne, vojne. Det känns inte som ett problem för mig. Hm, en som har säkerhet som yrke kanske borde vara seriösare än så.
Då kom jag på att jag skulle läsa av elmätaren i september. När jag lusläste det pappret var idag sista dagen jag kunde läsa av själv annars skulle de göra en uppskattning av min förbrukning. På pappret var det även angivet senaste avläsat mätarställningen från 1 juli. Inte för att jag vet vem som skulle ha gjort den, eftersom jag inte gjorde det då. Det visade sig att jag hade alstrat ström på min elmätare. Det ska bli mycket intressant att se vad som händer nu. Fortsätter det på det här viset behöver jag ju inte oroa mig för min elräkning i vinter!!! Men det börjar bli lite kyligt lägenheten redan nu, så jag misstänker att det inte är länge tills jag måste sätta på elementen. Med direktverkande el så kan det nog kosta.
När jag ändå var i fixartagen så kom jag på att jag borde ordna med besiktning av bilen. Lyckades få en tid fredag om två veckor. Perfekt! Hade redan börjat fundera på om jag skulle be någon i Karlskoga att hjälpa mig, men nu behövs det inte.
I morgon ska jag ta lite sovmorgon och sen åka till Folkeregistret. Jag har inte stora förhoppningar att jag ska lyckas få de norska myndigheterna att förstå att jag vill bli registrerad som Ylva i stället för Christina, men måste väl göra ett nytt försök. När jag ringde och pratade med dem för nån månad sen var deras förslag att det stod fel i mitt svenska pass. Det tycker jag var en innovativ lösning från de norska myndigheterna. Så det säger ju en del om deras villighet att inse att de har gjort fel.
Men jag vet numera att jag inte heller i Sverige är registrerad med Ylva som tilltalsnamn.

Norska tåg

Har haft den inställningen att norska tåg i allmänhet är från femtiotalet eller nåt. Men till Kristiansand fick jag åka med ett tåg som var alldeles modernt och fint och gick alldeles tyst.

Det påminde lite om X2000-tågen, men med lite andra finesser. Längs hela vägen så angavs det vilken höjd över havet vi befann oss.

Toalettdörrarna öppnades automatiskt när man tryckte på en knapp och så låste man med en annan knapp. Jag är barnsligt förtjust i sådana lösningar.

Det är nästan så att jag skulle kunna köpa mig en Peugout bara för att få en knapp som öppnar dörrarna automatiskt.

Dessutom gillar jag att NSB har kommit på att det är smartare att göra biljetterna i kontokortsstorlek. Det är ju betydligt lättare att hålla rätt på en biljett som man kan stoppa i plånboken direkt. Sen hade de nåt annat system som jag inte begrep mig på. Konduktören delade ut kvitton till passagerarna. Jag antar att det var någon variant av biljettlöst resande. Det verkade som om han hade ett kvitto för alla platser som var reserverade och så fick man kvittot när konduktören hade kontrollerat att man var rätt person. Inte vet jag.

Det enda jag hade att invända var att tåget lyckades stoppa vid varenda liten pyttort man kan hitta längs Norges sydkust. Dessutom är det flera sträckor med enkelspår så det gör det ju inte lättare.

Sångglädje

Vilken helg jag har haft.

Det är lätt att glömma hur roligt det faktiskt är att sjunga och sjunga mycket.



Fredag kväll gick åt till att försöka lära in scenografi och koreografin till konserten den 19 september. Vad skönt att det hade jobbats så mycket på en plan så att det inte behövde bli så mycket diskussioner.


I lördags sjöng vi hela dagen. Enda nackdelen var att jag ska sjunga en ny stämma som jag inte lyckades lära mig. Jag som liksom inte är så glad åt att öva.

Festen efteråt började vid halvsex. Jag bidrog med en tävling, vilket uppenbarligen blev riktigt lyckad (av döma av stämingen och hur många som ville ha kopia på tävlingen). Den gick ut på att jag hade "översatt" en massa låttexter via google, så svenskan var inte den bästa. Det gällde att lista ut både titeln och artisten. Sen sjöng vi igenom alla låtar. På det viset blev det ju lite av två flugor i en smäll eftersom vi inte hade nåt sånghäfte. Insåg att inte alla tycker "Brittan" är lika kul som jag tycker. Brittan är ju ibland så dålig så att det blir kult.

Festen slutade tidigare än vad man kan tro, men å andra sidan var det slut på mat och dricka vid det laget. Jag hade tur som fick komma hem till Jörgen och Tina på efterfest. Jag ser redan nu fram emot nästa helg när vi träffas igen.

Vi hann se sista målet i fotbollsmatchen. Jag var rätt nöjd att det hade gått bra för Sverige på nåt sätt, eftersom jag var säker på att jag skulle bli mobbad för förlusten mot Norge när jag kom tillbaka till jobbet.

Efter att haft det så himla mysigt med alla goa vänner i Karlskoga var jag inte på det bästa humöret när jag åkte tillbaka till Oslo. Nej, nu hoppas jag att det ska gå att flytta tillbaka när jag är klar här.

Executive hotellrum

Åkte i onsdags till Kristiansand och eftersom allt var så sent planerat var det väldigt ont om hotellrum. Via vår resebyrå hade jag som alternativ att antingen bo på Scandic inne i stan eller ute vid Djurparken. Det slutade med Scandic inne i stan för 1790 kr/natt. Kändes lite dyrt och en aning pinsamt med tanke på att vi ska spara pengar inom bolaget.

När jag kom fram till hotellrummet och såg att det stod Executive utanför så insåg jag att det kanske fanns ett skäl till hotellpriset.

Rummet bestod av en hörna med två restlessfåtöljer och en stor platt-TV, en annan soffahörna med tillhörande TV, en stor dubbelsäng och en stor balkong. Kanske inte riktigt vad jag behövde för några få timmars sömn. Jag har aldrig förstått poängen med stora hotellrum; det känns väl egentligen inte lyxigare bara för att det är en massa plats. I allmänhet är man ju ändå knappt på hotellrummet medan man är vaken.

Fick höra av min kollega att han senast när han var på Batam hade fått en svit med två olika sovrum och dubbelsäng i varje. Också nåt som känns helt nödvändigt.

Kinesiska linser

Öppnade i morse det första paketet av senaste linserna jag köpt på internet. Alla andra gångerna har paketet sett ut helt och hållet som dem man köper hos optikern. Denna gång var det en massa kinesisk text på insidan av locket.
Men det som kändes mest fantastiskt är att det är ingraverat (eller hur det nu har gått till) OK i varje lins. Får det mig att känna mig tryggare? Jag har liksom lite såvrt att tro att den där texten har tillkommit efter någon slags kontroll, så det känns rätt meningslöst.

Sista audit?

På onsdag åker jag iväg till Kristiansand för det som verkar bli min sista audit på ett tag. Hela mitt auditprogram blev idag uppskjutet på obestämd tid.
Det talar väl för att jag inte kan hinna flytta till Batam om jag ska ta igen detta när reseförbudet är upphävt.
Men det ska bli rätt skönt av andra skäl. Inser att det är svårt att samtidigt hinna jobba med övriga dokument och implementera nya rutiner i projektet om jag är iväg på en audit i veckan. Dels med restid går det bort en del tid och sen är det både att skriva rapport och allt förberedelsearbete. Bortsett från att jag för varje audit själv måste läsa in mig på kontrakten och deras projektplaner etc. så är det också skillnad när man hela tiden genomför revisionerna med nya kollegor. Det tar mycket mer förberedelsetid när man aldrig hinner lära känna varandras arbetssätt. Till den revision jag ska göra på torsdag har det varit helt extremt. Dels så har det varit en hel del förhandling för att övertyga vår leverantör om att det är en lämplig tidpunkt att genomföra detta nu. Sen har det inte varit lätt att försöka samla ihop materialet, vilket till största del har visat sig inte finnas. Den som borde veta mest om denna leverantör har varit upptagen med Petil de sista veckorna, vilket även inkluderade att en hel vecka i Singapore/Batam, och alltså inte kunnat bidra med så mycket. Sen är denna audit utsedd till den mest viktiga av vår kund, så jag har varit tvungen att sitta i förberedelsemöten med dem också. För att inte tala om att jag tappade tempo när jag först sent i fredags fick bekräftat att jag fick resa.
Nej, på vissa sätt var det enklare på Scana där jag de sista åren gjorde det mesta kring revisonsarbetet själv. Då gick det att göra förberedelsearbetet lite snabbt och det krävdes mindre tid för rapportskrivning. Men det är klart, jag visste väl oftast innan vad jag troligtvis skulle finna och jag behövde ju inte läsa in en massa kontrakt eller andra standarder för att kunna göra en revision. Nu är ju ISO 9001 bara en liten del av det som revisionen baseras på. Därtill kommer allting annat som har med marina och offshore sektorn att göra.
Men efter ett litet sista (?) internt förberedelsemöte imorgon ska vi nog äntligen vara redo.

Surkärring

Jag funderar på att snart bli en riktigt surkärring och öppna fönstret och skrika åt alla som låter så mycket hela nätterna på min gård.
Först är det alla som kommer hemrumlande framåt natten. Inte nog med att det låter sjukt mycket när de går upp för trapporna i grannhuset, men de låter rätt mycket själva också.

Sen börjar det om framåt 4-tiden. Det är en gissning, eftersom jag hittills envist vägrat titta på klockan. Eller så är det senare, eftersom jag efter att legat vaken rätt länge brukar höra trikken. Första turen med den är 10 över fem.

Jag hade ingen aning om att jag var så känslig. Det intressanta är ju att jag verkligen trodde att det var en fördel att sovrummen låg in mot gården och inte mot gatan. Jag funderar nästan på att på något sätt lyckas möblera om och börja sova i "stuen".

Om det inte vore för att jag är orolig för att inte höra väckarklockan så skulle jag börja sova med hörselproppar.

Men jag har aldrig blivit störd på fredagar eller lördagar, vilket känns ännu märkligare. Eller så är det jag som sover så mycket oroligare i veckorna. Hur som helst är jag faktiskt rätt nyfiken vad mina grannar har för jobb som behöver lämna sina lägenheter så tidigt på morgonen.

Men eftersom jag i grund och botten är en alldeles för snäll och timid människa kommer jag nog aldrig ryta till och därför så borde jag nog sluta och klaga också.

Min nya bästa kompis

Har precis fått en ny kompis. Kanske lite överdrivet men ändå. En av våra "Pakkeingenjører" verkar ha fullständig koll på vad man vill eller inte vill om man blir utlandsplacerad. Precis som pappa tyckte att jag skulle ta reda på, så visade det sig att man inte får ut lika mycket i traktamente om man är utomlands mer än 30 dagar. Så det gäller att få komma hem till Oslo minst var 30:e dag om jag blir förflyttad till Batam.
Men ursprungligen var det sagt att han skulle vara mest i Singapore, men har inte fått resa ner än. Han började förvisso i början av augusti. Så den ekonomiska situationen gör att mycket kan ändras på kort tid.
Allt blir väldigt kortsiktigt när den ekonomiska situationen är som den är på firman och jag vet inte längre en en resa i taget att jag får åka. Vår kund verkade vakna upp idag och inse att det här kunde ju påverka leveranstiden. Öh, ja det är ju dags att vakna upp nu. Det här är ju det som vi har sagt varje veckomöte den senaste månaden. Men enligt uppgift ska i vilket fall våra kära kund betala sina förfallna fakturor på fredag så då blir väl situationen lite bättre ett tag.

Men har man jobbat på Scana så har man varit med om tider förr med dåligt cash flow, så det reder nog upp sig även denna gång.

Min nya idol - Heyerdahl

Bestämde mig på flygtåget igår när de gjorde reklam för kommande event i Oslo att jag skulle gå och titta på filmen som Heyerdahl och hans besättning filmade medan de seglade på en flotte mellan Peru och Polynesien - KonTiki.

Sagt och gjort har jag därmed blivit medlem i Cinematekets filmklubb och kan se en massa skumma filmer billigt det närmsta halvåret.

Maria läsandes Cinematekets sommarprogram.

Så nu borde min mest filmintresserade kompis Maria bli stolt över mig.

Däremot är jag uppenbarligen ganska ensam i Oslo om mitt intresse för konstiga expeditioner. När klockan var fem i sju var jag ensam i salongen. Sen kom det väl en sju pers till.

För övrigt gick jag förbi den italienska glassbaren på Prinsens gate på vägen till Filmens Hus. Jag var karaktärsstark nog att inte köpa glass utan att satsa på en macka med pesto.

Missöde i lägenheten

Försökte precis trassla ut min stora resväska för att komma åt en ryggsäck. Jag undrade vad som stötte i mitt huvud och när jag tittade upp så insåg jag att dörren inte satt i gångjärnen utan var lutad mot mig.

Men visst det här är ju ett alternativ till att jag ändå inte har fått igen dörren på ett par veckor.

På tur till Halsnøya

Planet från Danish Air Transport tog oss både fram och tillbaka idag utan större missöden. Men med ett sånt litet plan var det minst skakigt innan vi kom ner.

Men vi fick en god vy över öarna på Vestlandet innan vi landade.

Trots att det hade aviserats regnväder var det strålande sol när vi kom fram. Men däremot fanns det ingen färja som kunde ta oss över till Halsnøya. Idag hade de tekniska problem och bara varannan färja gick. Det är visst helt normalt att det inte alltid går som planerat när man reser på Vestlandet. Så det slutade med att vi hade knappa 2 timmar för audit och en del tekniska diskussioner. Hmm, ska bli spännande att se hur jag ska få ihop en rapport av detta.

Men det är fantastiskt vackert dit jag har möjlighet att resa i det här jobbet. Tyvärr tänkte jag inte på att ta kort på ditvägen och det hade på dessa två timmar lyckats slå om till regnväder.






Infogar en liten bild från Österrike också för att ge ytterligare exempel på vad man kan få se på tjänsteresor.

Men det ser ju inte så dåligt ut inne i Oslo heller en vanlig söndag. Denna bilden är tagen på vägen in till Rådhuset från Museerna på Bygdøy.

Norska poliser

Norska poliser använder uppenbarligen det transportmedel som de finner lämpligast vid olika tillfällen. När vi var ute och åt på restaurang i lördags kväll red polisen förbi på sina hästar. Det såg ju väldigt mysigt ut med ridande polis utan att det var upplopp eller så. Utan de red bara förbi i lugn och ro. I lördags var det någon typ av demonstrationer bakom Stortinget. Då var polisen där med kravallutrustade piketbussar.
Idag var cyklande poliser och övervakade det som sker utanför Centralstationen. Personligen är jag rätt glad åt att polisen håller till just där, eftersom jag tycker att det är alldeles för mycket skumma individer som håller till där, så att det ibland knapp går att komma fram. Lustigt nog så verkar polisen nästan alltid ha rensat upp bra tills jag får besök så det är väl ingen som tror mig.

Hittade precis ett kort på en motorcykelpolis, som jag glömde att jag tog i lördags i samband med demonstrationen ordnad av nån slags anti-rasistgrupp.

Jag hoppas och tror att norska motorcykelpoliser värderar människor högre än motsvarigheten på Batam. Om det är nån som är nyfiken på hur de beter sig så är det bara att höra av sig.