Fest i Oslo

Så nu har jag haft min första riktiga fest i Oslo där jag har bjudit folk. Det blev lyckat och det var härligt att bjuda hem folk. Mina goda vänner Maria och Lena är här från Stockholm. Lenas vänner Stuart och Melissa var i Oslo på semester och så bjöd jag en kille från jobbet José. Kändes lite pinsamt att det var det sista jag gjorde innan jag gick hem, antagligen för att jag känner mig lite skyldig till att jag har tvekat om jag tyckte att det skulle vara kul att han skulle komma. Han är den från jobbet som bor närmast mig och han har föreslagit att jag ska höra av mig om jag har tråkigt nån helg. Hittills har jag hellre varit själv. Jag är inte så övertygad om att det är en förutsättning att man ska ha trevligt med nån är att bägge är lika ensamma. Man ska väl ha lite mer gemensamt än så.
Men det blev jättetrevligt och samtalet flöt bra. Eftersom vi ändå var tvungna att prata engelska så var det ju inget konstigt med att José var här. Misstänker att det hade känts mer krystat och funnit risk för att vi hade glidit över på svenska om inte Melissa och Stuart hade varit här.
Men nu ser jag fram emot att bara rå om Maria och Lena själv.

Dessutom fick jag slutgiltigt bekräftat att man ska bete sig annorlunda i Norge när man handlar mat. Hade börjat titta efter kött på Kiwi igår som vi kunde grilla. Allt såg torrt och trist, tråkigt och ofräscht. Vi gjorde ett nytt försök på Ica idag. Kändes inte helt lockande, även om nötköttet såg ok ut. Det kunde man verkligen inte säga om en del av fläsk-resp. lammköttet. Så då blev det åter till min idé att gå till slaktaren. Fantastisk idé. Jättetrevlig personal, fixade och ordnade, god kvalitet på köttet och till mycket bättre priser. Jag menar känns det rimligt att betala 500 SEK/kg för biff på Ica? Hos slaktaren kostade det knappt 250. Jag sa till och med till henne hos slaktaren att det var fantastiskt och att jag mycket hellre skulle fortsätta att köpa köttet hos dem i stället för på Ica. En annan fördel är att just denna slaktare ligger på vägen hem från bussen. Med tanke på att de ligger nästan i invandrarkvarteren kan det ju t o m hända att de har öppet på söndagar. Fortsättning på mina matäventyr här i Norge följer garanterat.

Jag hoppas att få chansen att prova nån av alla spännande restauranger som ligger i mina kvarter i morgon kväll. Det är ju inte direkt så att jag sitter och hänger ute på kvällarna själv. Fast jag har unnat mig nån lunch ute ibland på helgerna. Dessutom är det lite det jag har saknat i Karlskoga att man kan äta ute på olika typer av restauranger. Så vem vet det kanske blir karibiskt i morgon. Kan det bli en Mojito då tro??
Nu ska jag göra som alla andra och sova lite

Oslo er verdens dyreste by

Nu har en schweizisk bank gjort en undersökning och kommit fram till att jag bor i världens dyraste stad. Invånarna har däremot inte den bästa lönen.
Som om jag liksom inte redan lagt märke till detta.
Enligt uppgift är det Zürich man ska bo i om man vill ha bäst köpkraft.

Svininfluensa

Nu har svininfluensan nått Master Marine.

För att säkra god spridning så är det en av de personer hos oss som har träffat mest folk med mycket externa möten den sista tiden.
Jag får hoppas att han blir på bättringsvägen snart särskilt som han är en av de få som nån gång ibland kommer in på morgonen till mig och dricker kaffe och är lite social.

Murphy's law och rekord

Det är minst sagt en spännande vecka detta. Jag har verkligen fått ta tag i och jobba med den delen av min tjänst som jag är minst kompetent för (eller har minst erfarenhet av eller vad man nu vill kalla det).
I morgon kommer Petroleumtilsynet (Ptil) som godkänner alla borrinrättningar eller boendeinrättningar på norsk kontinentalsockel. Jag fick klart för mig i slutet av förra veckan att jag förväntades presentera våra planer/program för hälsa, miljö, säkerhet och arbetsmiljö inom projektet. Det är inte riktigt det som har varit prioriterat hittills för mig och jag har/hade knappt en aning om vad vi har för inriktning i de frågorna.

Extra bra känns det ju förstås när det frågades vid ett förmöte idag om det verkligen var utvalt folk med rätt kompetens och förmåga till proffsiga presentationer.......Eftersom jag var en av få som var med på detta möte blev det bara diskuterat övriga ingenjörer m.fl (som inte var med idag).

Efter att ha slitit med att få så mycket dokument och procedurer klara som möjligt åkte jag från jobbet vid sex. Som vanligt så hade jag inte haft möjlighet att stämma av så mycket med min kära projektledare. När jag kom till busshållplatsen var det fullt med folk (vilket antyder att det var ett tag sen en buss hade kommit förbi). Sen kom det ingen buss och sen kom det ingen buss. Sen kom det en buss, som inte var speciellt full och bara körde förbi. Sen kom fel buss och till slut min buss. För en gång skull så fick jag sällskap av en kille som heter Jose. Det var en väldig bra distraktion för mig att sitta och prata med någon i stället för att oroa mig för min power point presentation.

Väl hemma så hade jag ca 2,5 timmar till dead-line. Då skulle jag vara klar med ett antal "slides" med olika presentationer, fixat ett flödesschema för en av våra processer, fixat en bild till Technical Manager och till slut rättat upp samtliga befattningsbeskrivningar i projektet (det sistnämnda behövde i och för sig inte vara klart till klockan 22, "bara" till i morgon bitti). Och självklart så krånglar min internetuppkoppling hela kvällen. HAR ALDRIG HÄNT sen jag flyttade hit. Men idag var förstås rätta tillfället. Jag såg framför mig att jag till slut skulle bli tvungen att typ åka tillbaka till jobbet.

Men till slut så fick jag till alltihopa med ett par minuters marginal.

Det betyder att jag idag har slagit ett nytt rekord i Master Marine historien och jobbat närmare 13 timmar. Min tanke efter Scana var ju inte direkt att fortsätta att slå såna rekord.

Så nu gäller det bara att hålla tummarna för att allt går bra i morgon. Men det är väl bara bra att ibland vara tvungen att göra nåt som man inte alls behärskar. Det är väl så man lär sig.

Med lite tur så kan jag komma från jobbet i vettig tid i morgon och fixa lite inför grillfest på fredag och besök från Sverige hela helgen. Annars blir det mer improviserat och inte så mycket ordnat (kanske ska passa på och be om ursäkt redan nu Lena och Maria).

Frälsningsarmén = spårvagnskontrollant

På hemvägen i går satt jag och fånstirra ut genom bussfönstret. Vid Oslo S (där alla Oslos trevligaste invånare hänger) blev en man utslängd från spårvagnen. När jag tittade in i spårvagnen såg det först ut som om hela Frälsningsarmén var där. Men sen insåg jag ju att det var kontrollanter. Om jag själv råker ut för kontrollanter någon gång måste jag kolla om deras uniformer verkligen är så lika Frälsis eller om det bara såg ut så på håll.
Mannen som blev utslängd var så full att jag blev orolig att han skulle ramla in i vår buss. Som tur var så var det ett räcke emellan. Det kanske egentligen var marginellt bättre, men åtminstone skulle räcket till skillnad mot bussen inte flytta på sig.