Det visade sig att en av mina kollegor har deltagit i Olympiska spelen i Calgary 1988.
Det hela började med att han och några kompisar från Norge var på semester i Guatemala 1987. Utav nån anledning fick han ett infall att kontakta olympiska kommittén i Guatemala och höra om det skulle vara möjligt att delta i OS för Guatemala. Den tilltänkta sporten var skidor 15 km och 30 km. Det första som hände var att han blev kopplad till sektionen för vattenskidor. Så det blev inget av det. Precis innan han skulle resa hem blev han uppringd av en person från kommittén som hade börja planera för att Guatemala skulle delta i vinter-OS.
Min kollega, Dag fick frågan om han var bra på att åka skidor och tävlat mycket. "Absolut" var hans svar. Vid det laget hade han deltagit i några tävlingar för studenter i Norge. Men det blev bestämt att han och hans bror skulle åka och representera Guatemala.
Att det blev Guatemala är inte så konstigt som det kan låta då han till stor del är uppväxt i Guatemala med norsk mor och far från Guatemala.
Det hade t o m varit ett helt uppslag om dem i Times inför OS.
Är det nån mer än jag som kommer att tänka på filmen när Jamaica skulle sända ett lag i bob till OS?
Hur gick det då? Jo en 80:e plats (av inte så många fler deltagare).
http://www.sports-reference.com/olympics/winter/1988/CCS/mens-30-kilometres.html
fredag 14 augusti 2009
onsdag 12 augusti 2009
Ylva som kranförare
Det blev verkligen en extra bonus idag när jag fick köra en av testkranarna hos Liebherr.
Det var ju roligt att sitta i manöverstolen på Oljemuseet i Stavanger, men det här var ju en helt annan känsla. Samtidigt måste jag säga att det kändes smått overkligt att när bommen på kranen eller kroken rörde sig att det var jag som styrde.
Med tanke på att hela kabinen rörde sig lite grann när kranen förflyttades skulle jag verkligen inte vilja sitta ute på Nordsjön i hårt väder. Det skulle kännas alldeles för ostabilt.
tisdag 11 augusti 2009
Ylva i Österrike
Som sagt man kan hamna överallt med Master Marine.
Men jag tycker nog att det är trevligare med Österrike än en del andra ställen. Här kan man ju promenera efter middagen utanför hotellet (vilket onekligen inte är lätt i Indonesien). Vädret är perfekt, varmt och skönt utan att vara fuktigt och inga mygg.
Vi har druckit öl från det lokala bryggeriet - Fohrenburger. Mycket gott! Bryggeriet ligger i Bludenz, vilket är den enormt stora stan jag har hamnat i (kikade just på Wikipedia och insåg att den är större än Degerfors så jag kanske inte ska låta så elak).
Sen upphör jag aldrig att förvånas över att det ska vara nån slags tyska de talar i Österrike. Det är ju mer eller mindre obegripligt. Särskilt när Liebherr-folket som vi besöker pratar sins emellan. Så där finns inga möjligheter att komma på dem när de försöker ljuga för oss. De kanske ocksa har lärt sig det tricket jag körde mot en del utländska kunder som kunde svenska. Om jag pratade tillräckligt snabbt så förstod de ju inte vad vi sa.
När jag är här så inser att jag saknar att jobba i ett producerande företag. Men man får ju andra erfarenheter av att jobba i projekt och det är väldigt spännande det vi gör. Hm, kanske ska klippa in några av artiklarna om oss i norska aviser så fler kan se vad det handlar om.
Vi bor på ett äkta gammalt hotell med en riktig och tung nyckel till rummet (när hade man det senast?)
Jag hoppas att jag ska få tag på riktigt fina bilder från utsikten fran terassen på hotellet. Själv har jag bara med mig min mobil. Men en annan konsult som genomför CRIOP av kranen (man ska säkra att arbetsmiljön inne i kabinen blir bra nog enligt alla NORSOK standarder) har med sig en bra digitalkamera.
Annars kan man ju inte klaga över mottagandet. Jag gör nån slags audit (fast vi kallar det quality meeting eftersom vi inte hann skicka en notification i tid) och deras kvalitetschef erbjöd sig frivilligt att ta hand om mig i 3-4 timmar i morgon med rundtur på verket och allt. Ursprungligen hade jag bara eftermiddagen på mig. Dessutom vill han gärna att jag ska fortsätta auditen så att hans nya "deputy" kan lära sig hur man ska bete sig vid en audit.
Inte ens jag var riktigt så positiv mot vara kunder på Scana att jag gärna tog hand om dem en extra dag.
Men jag tycker nog att det är trevligare med Österrike än en del andra ställen. Här kan man ju promenera efter middagen utanför hotellet (vilket onekligen inte är lätt i Indonesien). Vädret är perfekt, varmt och skönt utan att vara fuktigt och inga mygg.
Vi har druckit öl från det lokala bryggeriet - Fohrenburger. Mycket gott! Bryggeriet ligger i Bludenz, vilket är den enormt stora stan jag har hamnat i (kikade just på Wikipedia och insåg att den är större än Degerfors så jag kanske inte ska låta så elak).
Sen upphör jag aldrig att förvånas över att det ska vara nån slags tyska de talar i Österrike. Det är ju mer eller mindre obegripligt. Särskilt när Liebherr-folket som vi besöker pratar sins emellan. Så där finns inga möjligheter att komma på dem när de försöker ljuga för oss. De kanske ocksa har lärt sig det tricket jag körde mot en del utländska kunder som kunde svenska. Om jag pratade tillräckligt snabbt så förstod de ju inte vad vi sa.
När jag är här så inser att jag saknar att jobba i ett producerande företag. Men man får ju andra erfarenheter av att jobba i projekt och det är väldigt spännande det vi gör. Hm, kanske ska klippa in några av artiklarna om oss i norska aviser så fler kan se vad det handlar om.
Vi bor på ett äkta gammalt hotell med en riktig och tung nyckel till rummet (när hade man det senast?)
Jag hoppas att jag ska få tag på riktigt fina bilder från utsikten fran terassen på hotellet. Själv har jag bara med mig min mobil. Men en annan konsult som genomför CRIOP av kranen (man ska säkra att arbetsmiljön inne i kabinen blir bra nog enligt alla NORSOK standarder) har med sig en bra digitalkamera.
Annars kan man ju inte klaga över mottagandet. Jag gör nån slags audit (fast vi kallar det quality meeting eftersom vi inte hann skicka en notification i tid) och deras kvalitetschef erbjöd sig frivilligt att ta hand om mig i 3-4 timmar i morgon med rundtur på verket och allt. Ursprungligen hade jag bara eftermiddagen på mig. Dessutom vill han gärna att jag ska fortsätta auditen så att hans nya "deputy" kan lära sig hur man ska bete sig vid en audit.
Inte ens jag var riktigt så positiv mot vara kunder på Scana att jag gärna tog hand om dem en extra dag.
måndag 10 augusti 2009
Norska myndigheter
Många av er har hört alla historier om hur jag har kämpat för att få ordning på alla papper och pengar i Norge så det orkar inte ens jag tjata om en gång till.
Men uppenbarligen har allt fortfarande inte kommit på plats. Jag har vetat om att det har blivit fel namn på mitt kreditkort, men trodde faktiskt att det berodde på att banken hade klantat till det, men efter att ha fått vänta så länge på att få tillgång till min lön i Norge så ville jag inte klaga. Men så har jag insett att det faktiskt inte funkar att springa runt med ett kort som det står Christina Svensson på. Ringde banken igår som förstås förnekar att de gjort nåt fel. Så då blev det till att sitta i telefonkö hos Skattetaten/Folkeregistret en halvtimme. Väl framme visade det sig att de lyckats registrera mig som Christina Sofia Ylva i Norge. Med tanke på att beskedet jag fick i brevlådan från Folkeregistret var Ylva Sofia Christina kändes det riktigt intressant att de ändå hävdar att jag är Christina här. Deras teori var att det var fel i mitt pass (!). Men nu ska förhoppningsvis nya handlingar vara på väg till min brevlåda.
Men med tanke på mina senaste problem med tullen så kanske det vore bra att ha två identiteter.
Men uppenbarligen har allt fortfarande inte kommit på plats. Jag har vetat om att det har blivit fel namn på mitt kreditkort, men trodde faktiskt att det berodde på att banken hade klantat till det, men efter att ha fått vänta så länge på att få tillgång till min lön i Norge så ville jag inte klaga. Men så har jag insett att det faktiskt inte funkar att springa runt med ett kort som det står Christina Svensson på. Ringde banken igår som förstås förnekar att de gjort nåt fel. Så då blev det till att sitta i telefonkö hos Skattetaten/Folkeregistret en halvtimme. Väl framme visade det sig att de lyckats registrera mig som Christina Sofia Ylva i Norge. Med tanke på att beskedet jag fick i brevlådan från Folkeregistret var Ylva Sofia Christina kändes det riktigt intressant att de ändå hävdar att jag är Christina här. Deras teori var att det var fel i mitt pass (!). Men nu ska förhoppningsvis nya handlingar vara på väg till min brevlåda.
Men med tanke på mina senaste problem med tullen så kanske det vore bra att ha två identiteter.
Regn och regn
Idag anlände jag till jobbet som en dränkt råtta.
Med tanke på hur sommaren varit så är det ju rätt otroligt att det var första gången sen jag flyttade hit som jag det har hällregnat på vägen till eller från jobbet.
Det var första gången jag gav upp och inte promenerade hela vägen till bussen (i 10 minuter), men gav upp lite sent så där stod jag på trikken och droppade från topp till tå. Sen var det ju dags för nästa promenad från bussen till jobbet. Framåt lunch hade åtminstone jag och kläderna och jag torkat upp, men inte skorna.
Men man ska ju inte ge upp och sluta och tro att det är sommar. Jag var i vilket fall mest sommarklädd på jobbet idag.
Med tanke på hur sommaren varit så är det ju rätt otroligt att det var första gången sen jag flyttade hit som jag det har hällregnat på vägen till eller från jobbet.
Det var första gången jag gav upp och inte promenerade hela vägen till bussen (i 10 minuter), men gav upp lite sent så där stod jag på trikken och droppade från topp till tå. Sen var det ju dags för nästa promenad från bussen till jobbet. Framåt lunch hade åtminstone jag och kläderna och jag torkat upp, men inte skorna.
Men man ska ju inte ge upp och sluta och tro att det är sommar. Jag var i vilket fall mest sommarklädd på jobbet idag.
Åter från semester - eller vänta nu, när hade jag semester?
Det var ju meningen att jag skulle ha semester förra veckan, men hamnade i stället på mitt kommande favoritställe (????) - Batam, Indonesien.
Så min första natt på Batam (då jag sov ca en halv timme) bestämde jag mig för att det var dags att börja blogga.
När min projektledare och controllern i projektet kom för att äta middag på Master Marines tillhåll Monkey Bar gick jag dumt nog och satte mig med dem. Då fick jag höra att det var bestämt att jag skulle flytta till Indonesien senare i höst och fastna där tills båten kommer hem till Norge. Men jag skulle ju få komma hem till jul - så vad är problemet?
Men vem vill ha trevlig semester hemma i Sverige när man i stället kan åka på jobbresa till Indonesien och inse att man är på väg att flytta till "djungeln"?
Så min första natt på Batam (då jag sov ca en halv timme) bestämde jag mig för att det var dags att börja blogga.
När min projektledare och controllern i projektet kom för att äta middag på Master Marines tillhåll Monkey Bar gick jag dumt nog och satte mig med dem. Då fick jag höra att det var bestämt att jag skulle flytta till Indonesien senare i höst och fastna där tills båten kommer hem till Norge. Men jag skulle ju få komma hem till jul - så vad är problemet?
Men vem vill ha trevlig semester hemma i Sverige när man i stället kan åka på jobbresa till Indonesien och inse att man är på väg att flytta till "djungeln"?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
