En norgehistoria

Norge och Sverige är helt lika varandra - nästan.

Idag har jag tagit ledigt från jobbet för att kunna vara hemma och släppa in en elektriker. Jag var ledig redan i september för att den s k 1-årsinspektionen av lägenheten skulle kunna göras. Det som jag tog upp på den inspektionen var att armaturen ovanför diskbänken var strömlös. Jag trodde ett svagt ögonblick när jag flyttade in att det bara var lysröret, men upptäckte snabbt att även uttagen inte fungerade.
Sen fick jag brev om att detta skulle fixas vecka 47, utan att det hände nåt. Strax före jul så fick jag brev om att förvaltningen av lägenheterna har tagits över av ett annat bolag. Då antog jag att det skulle vara helt kört att få byggfirman till att fixa detta.

Till min stora glädje fick jag besked om att de skulle komma i onsdags. Jag ringde snabbt och bokade om det till idag. Det var en svensk kille som hette Martin som skulle komma. Jag antog väl att han var elektriker, eftersom det var ett el-problem jag hade.

I morse kom han och tittade lite snabbt och insåg att här behövs det ju en elektriker. Vilken skräll! Som tur var lyckades vi hitta en elektriker som skulle komma vid lunch. Det är visst samma byggfirma som bygger det nya huset på gården så han kunde komma över.

Vid tolv hade ingen elektriker kommit men väl stod Martin utanför min dörr igen. Efter lite ringande fick han fatt i elektrikern. Inne i lägenheten fick Martin en snilleblixt och tryckte på lysknappen på väggen. Jag höll nästan på att kommentera att den bara kan gå till taklampan när plötsligt lysröret över diskbänken tändes. Elektrikern skrattade gott och sa att det har ni aldrig sett i Sverige, va? Eftersom jag aldrig nånsin har satt upp nån taklampa i köksdelen har jag aldrig sett något skäl till att trycka på den brytaren. Tycker fortfarande att det är himla underligt att det är normalt att det kopplas så i Norge. Eller är det nån variant som vi kör i nybyggen i Sverige med??

När jag nu tänker efter så var det ju så i Karolines lägenhet med. Men där hade hon bara downlights över köksbänken och ingen sån gammaldags armatur så då tycker jag inte att det var lika konstigt även om jag då fick leta rätt länge innan jag kom på hur jag skulle tända då med.

Så nu har jag alltså lagat mat i halvmörker i ett halvår. Komiskt!!

Men när han väl kom tillbaka en andra gång, så fick jag Martin till att limma fast handdukshängaren ordentligt. Det var visst en svensk entreprenör som hade levererat badrummen till yppersta kvalitet. Inget bra omdöme för Sverige det!

Så nu bär det av till Arendal igen.