Prata fort

Det är två av mina manliga kollegor som pratar vansinnigt fort, och den ena lyckas dessutom svälja orden. Jag kan ju inte påstå att jag alltid vet vad han säger. Elin var nyss på möte med de bägge och tänkte på vad jag har sagt. Dessutom var nog den ene rätt stressade så det hade blivit etter värre.
Men vi har rätt roligt åt att jag hade mycket lättare att förstå den här Anders när han var lite småfull på vår kick-off för då började han prata långsammare. Så vi har funderat på om han borde få en kvarting varje gång jag ska på möte med honom så att jag har möjlighet att begripa vad som sägs på möten.
Men det är ju en rätt bra lärdom för mig. Jag kan ju börja förstå hur andra har känt sig när de försöker hänga med vad jag säger. Men det har ju också varit rätt snitsigt att kunna prata så fort så att även Scanas tyska kunder som kunde svenska inte kunde hänga med vad jag sa. Då kunde man lättare prata lite inofficiellt med varandra internt. En annan devis som jag har levt efter, som väl vissa har hört till leda vid det här laget, är att man ska prata väldigt fort på tyska. Då tror alla att man är mycket bättre än vad man är för ingen hör om man pratar rätt grammatiskt eller inte.

Gratis museum i Oslo

Nu har Oslos kommun bestämt sig för att ett antal museum ska vara gratis till sista mars nästa år. Så nu borde jag äntligen kunna komma iväg till Munch-museet.
Jag har både varit sugen och inte. Egentligen är jag lite skeptisk till Munch; han verkar mest vara en halvgalen konstnär och dessutom så hänger de tavlor som jag nånsin har hört talas om på Nasjonalgalleriet så jag undrade egentligen vad poängen skulle vara att betala en massa pengar. Sen är jag inte så säker på att det skulle vara så kul att springa på vissa museum flera gånger så jag har sparat mig lite till besök. Men så är det ju så att bor man i Oslo så borde man väl ha varit på Munch-museet och nu finns det ju ingen ursäkt längre.
Vigelands-museet ska också bli gratis. Det lustiga nu är att de har lånat ut en hel del av sina samlingar till ett äldreboende här på Grünerløkka, så dit kan man gå först för att se hans statyer. Hans statyer i Vigelandsparken är minst sagt imponerande, men han verkar också ha varit lite smått deprimerad, av döma av de ansiktsuttryck eller poser som människorna står i.

Bounce

Jag är så glad för att jag har fått biljetter till Bounce avskedsföreställning och att jag har goda vänner som vill med mig. Det är visserligen inte förrän i april, men det känns så himla bra att jag fick till det. Det var en ren händelse att jag fick se en liten notis i tidningen när jag var hemma i Sverige i helgen, så jag hade lika bra kunnat upptäckt detta om ett antal månader och då hade det kanske varit för sent. Redan nu var en hel del biljetter sålda. Sen är det väl lite trist att det är på Globen, för jag tror knappast det är bästa stället att titta på dans, men det gäller att passa på.
Om det är någon mer som blir lockad är det bara att höra av sig. Vi har ståplatsbiljetter så det är nog relativt lätt att hänga på.

Saknad?

Elin kom in till mig igår förmiddag och berättade en liten sann historia. Jag vet att hon var oerhört stressad hela veckan så att hon knappt hann äta lunch och ännu mindre ta sig en liten fikastund med mig. Så när jag drog iväg i torsdags tyckte jag inte att det var någon god idé att gå och säga hejdå. Det visade sig att hon hade vaknat till fram emot fredag eftermiddag och undrat var jag var. Så man kan ju säga att jag var saknad på sätt och vis...
Hennes teori att allt skulle börja lugna sig nu när vår HR-chef är tillbaka så att hon skulle kunna sluta att engagera sig i alla rekryteringar och att det skulle vara värst i uppstartsperioden som har varit efter vi har kommit igång igen i projektet. När jag skulle hämta henne till lunch idag så hade hon insett att denna vecka antagligen kommer att bli som förra.

Själv är jag rätt nöjd. Idag blev äntligen ett möte med den som jobbar med Teknisk arbetsmiljö av och till och med den berömda 27-åringen (som vissa av er har hört talas om) hade ids att släpa sig dit. Så nu fick jag en massa bra input och kanske kan bli klar med mitt himla Hälsa, miljö, säkerhetsprogram för projektet. Fast jag insåg att det ändå kommer att krävas en hel del tankar för att formulera det bra. Det gäller ju att inte överdriva hur mycket vi ska göra och följa upp inom det området för att inte få ännu mer problem med Petroleumtilsynet. Så strategin nu är att skriva så lite som möjligt och så får de hellre fråga efter vissa delar. Det kan hända att det egentligen är lite för sent för den taktiken, med tanke på att de redan nu är väldigt förvånade över hur lite filosofidokument och planer som finns i projektet. Men det är ju inte så underligt när det fanns vissa som för ett år sen trodde att vi skulle klara att genomföra det här projektet på max 8 personer, och då skulle det inte finnas någon person som var dedikerad till Teknisk säkerhet och arbetsmiljö eller det som jag pysslar med.
Men det var himla skönt att bestämma sig för att gå hem fast jag inte var klar - jag har säkert ett klarare huvud i morgon att fortsätta och skriva. Och det var inte sämre att kliva ur de högklackade skorna och kjolen och ta på sig mysbyxor och sitta lite i soffan. I och med att jag gick så pass tidigt så var det lite dagsljus kvar på vägen hem, och även i morse var det ljust när jag klev av bussen vid jobbet.

Mitt svenska busskort

Packade redan i tisdags kväll (eftersom jag inte trodde jag skulle vara hemma på onsdag kvällen) och kunde inte hitta busskortet. Letade som en galning överallt och visste ju att det måste vara i Oslo om jag inte hade tappat det på vägen.
Till slut var jag tvungen att ge upp. Jag kände mig dock rätt irriterad eftersom jag hade fyllt på med nya pengar för en tid sen.
Men precis som det alltid brukar fungera när man slutar att tänka så fick jag en snilleblixt precis innan jag hemifrån i torsdags morse. I hallen finns det en liten hylla där jag brukar lägga mobilen och vantar och har även lyckats lägga ut en del svenska kort från min plånbok. Tänkte att jag kanske hade lagt busskortet där och att det ju kunde ha ramlat ner. Mycket riktigt under en påse med skor hade kortet trillat ner.
Så då var jag mycket gladare när jag gav mig av till jobbet.

Helgaktiviteter

Helgen blev inte riktigt som jag trott men väldigt bra.
Åkte förbi Scana på fredagen utan att få tag på dem som jag egentligen borde träffa. Men fick för första gången se hur de nya lokalerna för kontrollen/kvalitet ser ut. Jag önskar verkligen att de skulle ha fått lov till att köpa ny och säkrare utrustning när de flyttade. Men själva kontorslokalerna verkar ha blivit riktigt bra och det hade t o m blivit ett rätt stort utrymme för att fika och äta lunch. Visst saknar jag fortfarande att inte jobba i Björneborg, men saknar inte att jobba på Scana. Kanske låter ologiskt, men med några mindre förändringar skulle jag i sak kunna tänka mig att jobba även på Scana igen.
Slö som jag var (när allt är grått och trist ute så är det lät att bli lite sån) gick jag inte upp till smedjan och tittade på den nya manipulatorn. Får väl se om det kan bli av med nåt nytt besök före jul.
Bjöd in mig själv på kaffe hos Ya (vilket inte var den ursprungliga planen). Det visade sig att de också skulle till Tina och Jörgen på middag.
Så helt plötsligt så fick jag en helkväll med en hel hög med människor. Vet inte hur jag alltid lyckas med att stanna så sent hos Tinis. Det var tur för mig att man fick en extra timme med sömn i natt och att jag inte hade så mycket planerat för söndagen.
Så det enda som egentligen inte gick så bra i helgen var att jag måste ha glömt mina vantar hos Ya. Tur att jag har ytterligare ett par i Oslo så att jag klarar mig till nästa gång vi ses.

Skattemärken

Läste i helgen den glada nyheten att vi slipper skattemärket till bilen från nästa år. Jag som är expert på att lyckas med skjuta upp att sätta på märket ser detta som mycket positivt. Det är ett under att jag aldrig har fått böter för detta.
Sen tycker jag att det var rätt imponerande att jag läste detta i den fantastiska (?) gratistidningen 0586. Vem hade trott att de hade så vettig information i den?