Så nu har jag fått komma mig ut i världen igen.
Sitter på ett hotellrum i Haugesund på Norges västkust. Det lilla vi har sett hittill när vi körde runt runt i staden innan vi fann vårt hotell gav kanske inte ett så gott intryck. Det såg rätt slitet och nedgånget ut. Vi fann till slut hotellet genom att vi fick en taxichaufför till att visa oss vägen genom att vi åkte efter. Men nu är det snart mörkt och när vi har tagit oss ut för att äta middag kanske allt ser mycket bättre ut (!?). Jag frågade min kollega om det var en sommarstad, och det trodde han inte.
Här är det blåsigt men inte kallt. Men jag blev väldigt förvånad när jag klev av flytoget i morse när det var fullt med snö på Gardermoen. Så nu är vintern på väg.
Men nu är det dags att göra stan så får vi se om det har skett nåt mer spännande att berätta.
tisdag 3 november 2009
måndag 2 november 2009
Champagne på kontoret
Nu har jag en stor champagneflaska på kontoret.
Det är väldigt trist att vår VD drog iväg på resa tidigare i morse. Han lovade (!) ju oss att vi skulle dricka champagne varje måndag nu när finansieringen var på plats, så jag tyckte att det var väldigt lustigt att jag just idag fick en flaska. Så hade han varit här hade jag garanterat berättat det. Inte ens Elin är här, så det är inte många här som skulle uppskatta det roliga. Men jag berättade det i vilket fall för min morgonkaffekompis Jostein och han tyckte att det var lustigt.
Så vad är skälet då? Jo, "Lommebokmannen" hade lämnat flaskan i receptionen för att visa sin uppskattning för att jag hade tagit hand om hans plånbok med alla kort i. Personligen hade jag faktiskt inte förväntat mig att få något, men det är ju inget fel med presenter. Jostein verkar dock tycka att det inte är mer än rätt att man får uppskattning, men som sagt jag blev väldigt förvånad.
Slutet gott allting gott!
Det är väldigt trist att vår VD drog iväg på resa tidigare i morse. Han lovade (!) ju oss att vi skulle dricka champagne varje måndag nu när finansieringen var på plats, så jag tyckte att det var väldigt lustigt att jag just idag fick en flaska. Så hade han varit här hade jag garanterat berättat det. Inte ens Elin är här, så det är inte många här som skulle uppskatta det roliga. Men jag berättade det i vilket fall för min morgonkaffekompis Jostein och han tyckte att det var lustigt.
Så vad är skälet då? Jo, "Lommebokmannen" hade lämnat flaskan i receptionen för att visa sin uppskattning för att jag hade tagit hand om hans plånbok med alla kort i. Personligen hade jag faktiskt inte förväntat mig att få något, men det är ju inget fel med presenter. Jostein verkar dock tycka att det inte är mer än rätt att man får uppskattning, men som sagt jag blev väldigt förvånad.
Slutet gott allting gott!
söndag 1 november 2009
Dagens goda gärning
Hittade ett etui med körkort och kreditkort etc. på vägen hem i fredags.
Instinktivt plockade jag upp den och tog med mig den hem. På vägen hem så började jag fundera hur man ska göra vid såna här tillfällen i Norge. Min idé var att leta rätt på ägaren och ringa honom.
Försökte surfa på min jobb-mobil, men jag verkade inte ha ett sånt abonnemang eller så är det nån märklig inställning som måste till för att kunna börja surfa.
Väl hemma blev det så mycket problem som jag hade anat. Varför är det så svårt att leta rätt på folk i Norge. Man kan ta reda på allt om hur mycket skatt de betalar och deras förmögenhet, men det är jättesvårt att hitta folks telefonnummer.
Efter att ha ringt ett par nummer som inte var i bruk längre och jag var redo att trots allt gå till polisen, hittade jag ett nummer som faktiskt fungerade.
Ägaren skulle precis börja spärra korten så jag ringde i sista stund. Han hade cyklat tillbaka för att leta längs vägen. Jag hade funderat på det att det på vissa sätt hade varit bättre att låta det ligga så att han kunde hitta den själv, men rätt tråkigt om någon hade snott korten.
Så nu är vi överens om att jag ska lämna etuiet i receptionen på jobbet så hämtar han det där.
Hela den här historien påminner mig om att jag inte har koll på larmnumrena i Norge. Begriper inte varför de har tre olika; i en akutsituation är det ju inte så himla lätt att komma ihåg vilken som är vilken. Så nu har jag kollat. 110 för brandkåren, 112 för polisen och 113 för ambulans.
Instinktivt plockade jag upp den och tog med mig den hem. På vägen hem så började jag fundera hur man ska göra vid såna här tillfällen i Norge. Min idé var att leta rätt på ägaren och ringa honom.
Försökte surfa på min jobb-mobil, men jag verkade inte ha ett sånt abonnemang eller så är det nån märklig inställning som måste till för att kunna börja surfa.
Väl hemma blev det så mycket problem som jag hade anat. Varför är det så svårt att leta rätt på folk i Norge. Man kan ta reda på allt om hur mycket skatt de betalar och deras förmögenhet, men det är jättesvårt att hitta folks telefonnummer.
Efter att ha ringt ett par nummer som inte var i bruk längre och jag var redo att trots allt gå till polisen, hittade jag ett nummer som faktiskt fungerade.
Ägaren skulle precis börja spärra korten så jag ringde i sista stund. Han hade cyklat tillbaka för att leta längs vägen. Jag hade funderat på det att det på vissa sätt hade varit bättre att låta det ligga så att han kunde hitta den själv, men rätt tråkigt om någon hade snott korten.
Så nu är vi överens om att jag ska lämna etuiet i receptionen på jobbet så hämtar han det där.
Hela den här historien påminner mig om att jag inte har koll på larmnumrena i Norge. Begriper inte varför de har tre olika; i en akutsituation är det ju inte så himla lätt att komma ihåg vilken som är vilken. Så nu har jag kollat. 110 för brandkåren, 112 för polisen och 113 för ambulans.
Borat
Filmen Borat sändes på norsk TV igår. Jag har inte sett den förut. Vilket misstag. Jag satt och skrattade under stora delar av filmen. Helt fantastisk scen när Borat skulle lära sig vett och etikett vid ett amerikanskt middagsbord. Värdinnan försökte vara väluppfostrad när Borat gjorde alla fel man kan göra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
