Ylva tampas med norska myndigheter - igen

Av en ren händelse så såg jag en nyhet om nya skattenyheter i Norge för 2010 på webben. Jag såg en länk om skattekort och klickade.
Då insåg jag att alla hade fått sina skattekort den 15 december. Det har ju naturligtvis inte jag.
Min tanke var att det kanske hade försvunnit på samma gång som min avi om min julklapp försvann.
Om jag inte hade sett det här så hade jag inte ens fattat att man måste lämna in ett skattekort till sin arbetsgivare varje år. Känns ärligt talat som onödig byråkrati. Jag har absolut inget minne om att jag blev upplyst om detta av Manpower när jag började i maj, men det kan ju vara jag som inte minns. Men det kanske är så naturligt för dem att det inte känns som nåt som man måste upplysa sin personal om.
Jag var inne på "Min side" igår kväll, men där stod det att man bara kunde beställa en kopia om man redan hade fått ett skattekort.
Så då ringde jag till Skattetaten och fick så klart sitta länge i kö. Den första jag kom fram till frågade om jag hade jobbat i Norge under 2008. Eftersom jag inte hade det så skickas inte skattekortet ut automatiskt. Det lät väl helt ok. Nästa person satt länge och knappade på sin dator och kom sen fram till att jag inte var rätt registrerad så nu var jag tvungen att registrera mig igen!! Inte nog med detta, registreringen måste göras personligt på Skattetaten och jag måste visa upp ID igen. Ärligt talat så har de väl redan ca 3 kopior på mitt pass borde det inte kunna räcka? Jag frågade om det verkligen var nödvändigt; jag har ju trots allt betalat skatt under 2009 så då borde jag ju finnas med i systemet. Men nej, det hjälpte inte.
En av mina kollegor tycker att jag borde ha bett dem betala tillbaka skatten, eftersom jag ju inte riktigt finns i det norska systemet. Alternativt kunde jag ju sluta och betala skatt, eftersom de ändå inte kan hålla rätt på mig.
Jag tycker faktiskt att det är konstigt att jag ska ta av min arbetstid (dvs tid som jag då inte kommer få betalt för) för att springa till dem igen. Det hade verkligen varit illa nog om jag hade behövt fylla i nån blankett och skickat in den, men att jag måste gå dit igen är ju inte klokt. Om det här inte ordnas inom ett par veckor så är Manpower dessutom skyldiga att dra 50% skatt. Så det är ju schysst att jag får betala för att Norge inte lyckas hålla rätt på sina registreringar.

Kommentar till den polska bussen

En annan intressant detalj var att den bussen åkte omkring en stund med bakdörren öppen. Jag trodde faktiskt att det var en standardsäkerhetslösning att man inte ska kunna köra om en av dörrarna är öppen.

Fantastisk busschaufför

För första gången i världshistorien drog inte busschauffören vidare vid jobbet. Problemet är att man går sista biten fram till hållplatsen med ryggen mot trafiken och då vägrar de stanna om man inte oavbrutet vänder sig om och viftar att man vill med. Men denne busschaufför stannade faktiskt bussen så att jag hann fram och kunde kliva på. Det var -20 grader ute så jag var så tacksam. Sen lyckades jag tajma in ett byte till trikken så att jag slapp gå ute i kylan så länge från busshållplatsen.

Polska bussar?

Hänger ju inte med i lokaltidningarna i Karlskoga längre så inte vet jag vad som har hänt. Jag vet ju att det var en massa kritik när de nya bussarna kom i höstas; att det var svårt att ta sig på med barnvagnar och rullstolar och så.
Bussen som kom idag var en helt normal buss (ur Stockholms synpunkt eller Oslo synpunkt) som neg när man steg på så att det var enkelt att komma på med en stor resväska. Det var först efter ett tag som jag kom på att det var konstigt att bussen var så praktisk och att det också var lätt att förflytta sig inne i bussen med resväska. Men så insåg jag att det stod på polska (?) på knapparna och varningsskyltar. Väldigt praktiskt!!! Stop är ju stop, men den andra knappen kan jag bara gissa är för att öppna dörrarna.

Annars är det just nu lite utmanande att åka spårvagn i Oslo. De nya och moderna spårvagnarna har ett golv som inte är anpassat till snöslask. Särskilt på de stationer som inte har så höga trottoarer så att man måste ta lite sats för att komma på är det lika spännande varje gång och se om man ska stå på öronen eller lyckas hålla sig på benen.

Oslo är ingen stad att vara gammal i. Snöröjningen är långsammare och sand används egentligen inte mycket. Så följden blir att det är rätt så isigt på många ställen. Alternativt så är det helt rent på vissa ställen (måste ligga mycket värmekabel i trottoarerna här), eller så är det snöslask vid 15 minus. Det går inte riktigt ihop i hjärnan när man ser slask fast man fryser som en hund.

Hyresproblem

Kom på i helgen att jag borde ha läst av min mätarställning till den 1 januari, men tog det inte så allvarligt att jag hade glömt det.
På bussen på vägen hem kom jag dock på att jag glömt att betala in hyran för januari. Det kändes minst sagt lite mer pinsamt. December var en minst sagt förvirrad månad med resor hit och dit så det kanske inte är så underligt att det föll bort ur mitt huvud. För säkerhets skull la jag in betalningen för februari på en gång så kan jag känna mig lugn ett tag till. Vet inte varför jag inte lägger upp alla hyror på en gång i stället. Har funderat på det, men på nåt sätt känns det bra att ägna sig åt räkningar varje månad.
Jag hittade min kod till mitt kreditkort idag, så det börjar verkligen ordna upp sig för min ekonomi.

Nyårshelgen

Nyårshelgen var fylld av Kiss-musik. Det var ju lite annorlunda för att vara mig.

Men jag är glad att jag trots allt åkte hem och hade lite trevligt sällskap på nyår.

Vet inte om det beror på att jag inte har varit en helg i Oslo sen slutet av november, men jag är mycket gladare när jag får vara hemma. Framför allt är jag mycket gladare när jag får sova i min egen säng. Eftersom jag ska åka hem till helgen igen så får vi väl se om jag har hemlängtan mest för att jag aldrig är här, eller om jag helt enkelt saknar Sverige och min egen lägenhet.
När jag var med Elin på Ica Maxi i helgen så insåg jag att jag saknar riktiga mataffärer här. Det känns fortfarande inte lika kul att handla mat i Norge och det är ju inte bara priserna som avskräcker. Det känns fortfarande som om maten håller lägre standard i Norge.