Hem till Sverige

Idag har jag haft flyt.
Det är lite spännande att komma dragande med en stor resväska i Oslo. Men det var gott om plats både på trikken och bussen. Jag var så vansinnigt trött på vägen till jobbet så det var tur att jag fick sittplats och kunde försöka vila lite.
Det kanske var det som gjorde att jag kände mig så oerhört produktiv idag.
Sen kom nästa spännande etapp att komma från jobbet till busstationen. Jag har fått för mig att mitt busskort inte skulle gälla på Stor-Oslos bussar, men det fungerade hur bra som helst. De bussarna går ju direkt till bussterminalen. Fattar inte varför jag har låtit bli att prova och i stället fått böka mycket mer när jag ska åka hem.
Hade inte stora förhoppningar om att lyckas ockupera ett helt säte på Gobybus, men turligt nog var det långt ifrån fullt på bussen. Jag tycker att det brukar vara helt smockat på bussarna/tågen mellan Sverige/Norge varje fredag och söndag så jag var extremt positivt överraskad. Så nu har jag slumrat ända till Töcksfors så det finns ett litet hopp om att jag kan vara lite social och trevlig i kväll på middagen.
Sen får vi hoppas att väskan står kvar i bagageutrymmet när jag kommer fram till Karlskoga. Jag har funderat över det ibland när jag åker buss, men faktiskt utgått från att allt ska gå bra. När jag kom tillbaka till Oslo i helgen så var det en svenska som hade blivit av med sin resväska. Det som hon tyckte var värst var att hon suttit så nära bagagehyllan hela resan. Någon föreslog att det bara måste varit nån som tagit fel, men verkar väl inte så troligt när det verkligen inte fanns en enda resväska kvar när vi hade klivit av allihop. Sen förstår jag inte det intelligenta med att stjäla en resväska. Värdesakerna har man ju oftast inte där, så en hög med smutstvätt skulle inte jag vilja ha i vilket fall.

Varför norska registreringsskyltar är gröna

Har ju funderat på varför vissa norska registreringsskyltar är gröna. Det är så enkelt som att det finns en egen skatteklass för bilar med endast tre säten. Med tanke på hur dyrt det är att äga bil i Norge så är det många som gör sitt bästa för att hamna i den skatteklassen. För att det ska räknas som säte krävs visst en viss takhöjd, vilket gör att många fler fordon än man tror kan lyckas med att få lägre skatt.
En annan sak som vi redde ut under den frågestunden jag hade var hur besiktning går till i Norge. Det var väl rätt mycket som var likt förutom att de under hela livslängden på bilen (förutom när en bil har hamnat i veteranklassen) bara besikta bilen vartannat år. Men det jag är mest fascinerad av är att det kallas EU-kontroll. Hur kommer det sig att de kallar nåt för det när de själva inte ens är med i EU? Norge är ett märkligt land ibland.

Ny dator....

Mina kära vänner på IT-avdelningen (och jag säger det igen känns helt fantastiskt att ha en IT-avdelning som är till för oss andra inte för sig själva) försökte lyckas byta ut min dator på garantin igår. Teknikarna hos leverantören sa att det här var minsann inget fabrikationsfel. Det vet vi väl med att sprickorna i skärmen är orsakade av ett litet missöde jag hade med datorn, men man kan ju ändå undra om de inte är designade för nåt.
Så det enda de erbjöds var ett billigare pris på en ny skärm. I nuvarande läge köps det ju ingen ny skärm, men förhoppningsvis kan jag få en ny snart. Fast jag ska inte klaga; jag har fått den sista lånedatorn som fanns.
Dessutom så installerad det mitt Telia mobila bredband igen så nu kan jag surfa även i helgen.

Jag måste ju läsa om Kristina lyckas komma runt hela Transalpine Run.

Dagens nyhet i Norge

Två norrmän, Joshua French och Tjostolv Moland, har blivit dömda till döden i Kongo.

Det är såklart svårt att bedömma hur skyldiga de är till delar av anklageserna, men det verkar inte direkt ha varit en rättvis rättegång. Sjukt nog så var jag mer insatt i vad deras dom blev när den lästes upp än de själva var. Vi kunde följa uppläsningen av domen direkt på TV på jobbet och detta var så klart kommenterat så att vi förstod vad som sas. Däremot var de anklagades tolk nekad till att översätta under uppläsningen.

Men oavsett om de har mördat sin kongolesiska chauffören eller inte är det rätt löjligt att tro att de för Norges räkning skulle ha spionerat på Kongo. Eftersom de är dömda till döden 5 gånger om så antar jag att de fick en dödsdom för alla anklagelser. Så även om de skulle ha spionerat är det vettigt att bli dömd till döden för det?

Men det är inte säkert att de de facto kommer att avrättas utan kanske blir sittandes på livstid i Kongo. En av dem uttalade sig på TV att det kanske inte var så stor skillnad mellan att bli skjuten än att bli sittandes på livstid i Kongo. Det är kanske inte världens mest stabila land.

Jag undrar om jag hört talas om denna historia om jag bott i Sverige.

Vad finns innanför E18?

Bestämde mig för att promenera hem från jobbet för första gången. Sen lyckades jag jobba så sent att jag tog trikken hem efter att ha gått en dryg timme.

Men hur som helst så är det fascinerande att se vad som låg innanför E18. Bara ett par steg från motorvägen var det stora villor med nästan skogslika trädgårdar. Jag gillar villaområden med variation på husen; kan väl kanske bero på att jag är uppväxt i ett områden där alla hus i princip såg likadana ut. En del av husen såg ut som om de borde vara skogshuggarstugor (även om en skogshuggare antagligen inte skulle haft ett så stort hus) på någon fjällsluttning och inte i storstan. Men så mitt uppe i detta låg det hus med väldig modern arkitektur. Där var det rätt tydligt att tomtpriserna är så höga att det har lönat sig att avstycka de ursprungliga tomterna. Följden var att husen låg tätt, men ändå avskiljt på nåt vis. Men på vintern när inte buskar och träd skymmer sikten kan jag tänka mig att det känns som man bor väldigt tätt på sina grannar.

Vägen hem tog mig förbi Bestumveien. Jag hade inte förstått att det var riktigt så nära dit från mitt jobb. Jag antar att det här området på vissa sätt går att jämföra med Enskede. Det måste vara ett av Oslos närmsta villaområden.

Kristina i alperna

Jag är glad att det låter som det går lite bättre för Kristina nu. Blev riktigt orolig i lördags när hon inte lyckades hålla sig kvar i tävlingen. Hon lätt riktigt deppig och hon som har förberett sig så länge.
Men sen inser jag att jag nog aldrig kan förstå tjusningen med att göra såna strapatser. Själv tycker jag fortfarande att det är mer än lagom att springa en mil och att maraton är åt det extrema hållet. Men som i allt, man ändrar ju sin nivå vad man tycker är normalt beroende på vad man själv är van med.
Sen upphör jag aldrig att förvånas över att man alltid kan vara tillgänglig och uppkopplad. Så det går att läsa hur det går för svenskarna och Kristina speciellt på hennes hemsida.
www.palten.se

Elräkning

Fick brev från Oslo Brann- och redningstat. Blev rätt störd över att de ska komma och göra besiktning av alla lägenheter fast min inte har öppen spis eller kamin eller så. Problemet hade väl inte varit så stort om det inte hade varit fredagen om två veckor när jag har åkt hem för att förbereda mig för att sjunga på konserten.
Efter att ha lustläst hela broschyren så insåg jag att man kunde fylla i en sida med en massa frågor som man hänger på lägenhetsdörren så kommer man undan. Men man skulle tänka sig för innan man valde det alternativet, för det skulle dröja 4 år innan man fick erbjudandet med brandsyn igen. Ja, vojne, vojne. Det känns inte som ett problem för mig. Hm, en som har säkerhet som yrke kanske borde vara seriösare än så.
Då kom jag på att jag skulle läsa av elmätaren i september. När jag lusläste det pappret var idag sista dagen jag kunde läsa av själv annars skulle de göra en uppskattning av min förbrukning. På pappret var det även angivet senaste avläsat mätarställningen från 1 juli. Inte för att jag vet vem som skulle ha gjort den, eftersom jag inte gjorde det då. Det visade sig att jag hade alstrat ström på min elmätare. Det ska bli mycket intressant att se vad som händer nu. Fortsätter det på det här viset behöver jag ju inte oroa mig för min elräkning i vinter!!! Men det börjar bli lite kyligt lägenheten redan nu, så jag misstänker att det inte är länge tills jag måste sätta på elementen. Med direktverkande el så kan det nog kosta.
När jag ändå var i fixartagen så kom jag på att jag borde ordna med besiktning av bilen. Lyckades få en tid fredag om två veckor. Perfekt! Hade redan börjat fundera på om jag skulle be någon i Karlskoga att hjälpa mig, men nu behövs det inte.
I morgon ska jag ta lite sovmorgon och sen åka till Folkeregistret. Jag har inte stora förhoppningar att jag ska lyckas få de norska myndigheterna att förstå att jag vill bli registrerad som Ylva i stället för Christina, men måste väl göra ett nytt försök. När jag ringde och pratade med dem för nån månad sen var deras förslag att det stod fel i mitt svenska pass. Det tycker jag var en innovativ lösning från de norska myndigheterna. Så det säger ju en del om deras villighet att inse att de har gjort fel.
Men jag vet numera att jag inte heller i Sverige är registrerad med Ylva som tilltalsnamn.

Norska tåg

Har haft den inställningen att norska tåg i allmänhet är från femtiotalet eller nåt. Men till Kristiansand fick jag åka med ett tåg som var alldeles modernt och fint och gick alldeles tyst.

Det påminde lite om X2000-tågen, men med lite andra finesser. Längs hela vägen så angavs det vilken höjd över havet vi befann oss.

Toalettdörrarna öppnades automatiskt när man tryckte på en knapp och så låste man med en annan knapp. Jag är barnsligt förtjust i sådana lösningar.

Det är nästan så att jag skulle kunna köpa mig en Peugout bara för att få en knapp som öppnar dörrarna automatiskt.

Dessutom gillar jag att NSB har kommit på att det är smartare att göra biljetterna i kontokortsstorlek. Det är ju betydligt lättare att hålla rätt på en biljett som man kan stoppa i plånboken direkt. Sen hade de nåt annat system som jag inte begrep mig på. Konduktören delade ut kvitton till passagerarna. Jag antar att det var någon variant av biljettlöst resande. Det verkade som om han hade ett kvitto för alla platser som var reserverade och så fick man kvittot när konduktören hade kontrollerat att man var rätt person. Inte vet jag.

Det enda jag hade att invända var att tåget lyckades stoppa vid varenda liten pyttort man kan hitta längs Norges sydkust. Dessutom är det flera sträckor med enkelspår så det gör det ju inte lättare.

Sångglädje

Vilken helg jag har haft.

Det är lätt att glömma hur roligt det faktiskt är att sjunga och sjunga mycket.



Fredag kväll gick åt till att försöka lära in scenografi och koreografin till konserten den 19 september. Vad skönt att det hade jobbats så mycket på en plan så att det inte behövde bli så mycket diskussioner.


I lördags sjöng vi hela dagen. Enda nackdelen var att jag ska sjunga en ny stämma som jag inte lyckades lära mig. Jag som liksom inte är så glad åt att öva.

Festen efteråt började vid halvsex. Jag bidrog med en tävling, vilket uppenbarligen blev riktigt lyckad (av döma av stämingen och hur många som ville ha kopia på tävlingen). Den gick ut på att jag hade "översatt" en massa låttexter via google, så svenskan var inte den bästa. Det gällde att lista ut både titeln och artisten. Sen sjöng vi igenom alla låtar. På det viset blev det ju lite av två flugor i en smäll eftersom vi inte hade nåt sånghäfte. Insåg att inte alla tycker "Brittan" är lika kul som jag tycker. Brittan är ju ibland så dålig så att det blir kult.

Festen slutade tidigare än vad man kan tro, men å andra sidan var det slut på mat och dricka vid det laget. Jag hade tur som fick komma hem till Jörgen och Tina på efterfest. Jag ser redan nu fram emot nästa helg när vi träffas igen.

Vi hann se sista målet i fotbollsmatchen. Jag var rätt nöjd att det hade gått bra för Sverige på nåt sätt, eftersom jag var säker på att jag skulle bli mobbad för förlusten mot Norge när jag kom tillbaka till jobbet.

Efter att haft det så himla mysigt med alla goa vänner i Karlskoga var jag inte på det bästa humöret när jag åkte tillbaka till Oslo. Nej, nu hoppas jag att det ska gå att flytta tillbaka när jag är klar här.

Executive hotellrum

Åkte i onsdags till Kristiansand och eftersom allt var så sent planerat var det väldigt ont om hotellrum. Via vår resebyrå hade jag som alternativ att antingen bo på Scandic inne i stan eller ute vid Djurparken. Det slutade med Scandic inne i stan för 1790 kr/natt. Kändes lite dyrt och en aning pinsamt med tanke på att vi ska spara pengar inom bolaget.

När jag kom fram till hotellrummet och såg att det stod Executive utanför så insåg jag att det kanske fanns ett skäl till hotellpriset.

Rummet bestod av en hörna med två restlessfåtöljer och en stor platt-TV, en annan soffahörna med tillhörande TV, en stor dubbelsäng och en stor balkong. Kanske inte riktigt vad jag behövde för några få timmars sömn. Jag har aldrig förstått poängen med stora hotellrum; det känns väl egentligen inte lyxigare bara för att det är en massa plats. I allmänhet är man ju ändå knappt på hotellrummet medan man är vaken.

Fick höra av min kollega att han senast när han var på Batam hade fått en svit med två olika sovrum och dubbelsäng i varje. Också nåt som känns helt nödvändigt.