Det var stort ståhej igår när näringsministern åkte till Eydehavn där vi bygger boendemodulerna. Anledningen var att se hur det innovativa arbetet hos Master Marine har gett arbete till flera företag i regionen. Flera personer från Master Marine var förstås på plats. TVn var på i vår "sofakrok" i samband med presskonferensen och vi väntade hela dan på att det skulle komma nåt inslag.
Men det går ju aldrig att förutse vad som ska bli uppmärksammat. Idag är alla tidningar i stället fullt av rapportering kring hur snabbt näringsministerns chaufför körde till mötet hos Aker Solution (140 km/h på 100-väg). Så Master Marine nämns inte med ord utan bara vart han var på väg.
Sen visar det sig att statsrådens bilar är att betrakta som utryckningsfordon så han (eller rättare sagt chauffören) kan aldrig bli dömd till fortkörningsböter. Det är ju väldigt praktiskt!
tisdag 10 november 2009
En bebis till
Jag är fånigt glad över att ytterligare en bebis kom till världen idag (?).
Dessutom ringde Sabina så nu vet jag lite mer hur de har det som föräldrar.
Så min helg i Stockholm artar sig till att bli riktigt bra med mycket sociala aktiviteter.
Socialt kan man väl säga att jag har haft det även i dag, med ett flertal samtal med vänner hemma i Sverige. Det känns skönt att fortfarande hålla kontakten.
Jag är också glad för att jag inte tog till några drastiska åtgärder när Master Marine höll på att gå i konkurs. Jose sa upp sitt hyreskontrakt och uppsägingstiden är snart slut. Han verkar i och för sig hellre försöka få tag på en egen liten lägenhet hellre än att hyra ett sovrum i en större lägenhet, och kanske inte ångrar sitt beslut. Jag är i vilket fall glad för att jag inte är på bostadsjakt utan kan inrikta mig på att snart börja adventspynta i lägenheten. Har redan hunnit göra lite inköp och om jag hinner shoppa nåt mer före första advent i Oslo så kanske det blir ytterligare nåt.
Dessutom ringde Sabina så nu vet jag lite mer hur de har det som föräldrar.
Så min helg i Stockholm artar sig till att bli riktigt bra med mycket sociala aktiviteter.
Socialt kan man väl säga att jag har haft det även i dag, med ett flertal samtal med vänner hemma i Sverige. Det känns skönt att fortfarande hålla kontakten.
Jag är också glad för att jag inte tog till några drastiska åtgärder när Master Marine höll på att gå i konkurs. Jose sa upp sitt hyreskontrakt och uppsägingstiden är snart slut. Han verkar i och för sig hellre försöka få tag på en egen liten lägenhet hellre än att hyra ett sovrum i en större lägenhet, och kanske inte ångrar sitt beslut. Jag är i vilket fall glad för att jag inte är på bostadsjakt utan kan inrikta mig på att snart börja adventspynta i lägenheten. Har redan hunnit göra lite inköp och om jag hinner shoppa nåt mer före första advent i Oslo så kanske det blir ytterligare nåt.
söndag 8 november 2009
Måndag morgon
Minns inte ens att jag har sovit i natt.
Om jag inte haft så många möten idag hade jag gärna legat kvar länge till.
Jag har i vilket fall lyckats mata in pengar på mitt passerkort. Nu är det slut på sötebrödsdagarna och jag är tvungen att betala själv för min lunch! Är inte mer än rätt, men det har varit väldigt skönt att slippa tänka. Nu måste jag komma ihåg att ha pengar laddat på kortet hela tiden. Men åtminstone slipper man tjafsa med kontanter.
Det enda som jag använder kontanter till numera är när vi samlar pengar till presenter på jobbet och det har det lyckats vara en hel del av på sistone.
Om jag inte haft så många möten idag hade jag gärna legat kvar länge till.
Jag har i vilket fall lyckats mata in pengar på mitt passerkort. Nu är det slut på sötebrödsdagarna och jag är tvungen att betala själv för min lunch! Är inte mer än rätt, men det har varit väldigt skönt att slippa tänka. Nu måste jag komma ihåg att ha pengar laddat på kortet hela tiden. Men åtminstone slipper man tjafsa med kontanter.
Det enda som jag använder kontanter till numera är när vi samlar pengar till presenter på jobbet och det har det lyckats vara en hel del av på sistone.
Julefest
I fredags var det Julefest för Master Marine på en restaurang på Akers Brygge.
På hemväg från min blixtvisit i Sverige ringde Elin mig om förfest så vi bestämde att vi skulle ses på en "bar i hörnet av rondellen vid Akers Brygge". En mycket exakt beskrivning!
På vägen hem kom jag på att jag hade glömt att ta med min lilla partyväska från Sverige så jag panickhandlade en ny handväska. Numera är jag rätt nöjd med mitt fynd.
Väl framme på Akers Brygge så fanns det två olika barer som skulle kunna betraktas ligga i hörnet. Så samtidigt som jag skickade ett sms för att kolla vilken som var rätt fick jag syn på Jostein på Druen. Nu visade det sig att det inte var den som det var tänkt, men flera sällskap hade bestämt sig för att träffas för en drink just på Druen så till slut blev vi ett riktigt stort sällskap.
Jag hade varit lite fundersam om min klänning som jag hade valt skulle kännas fel på en vinterfest. Den var tunn och urringade och i princip inga ärmar. Redan vid fördrinken kände jag att det var helt rätt. Det var så varmt att det kändes helt perfekt. Lustigt nog har nästan alla kvinnor klädda så, så vi var ju betydligt mer lyckligt lottade än alla män som hade kostym.
Eftersom norsk julmat inte ens kan betraktas som spännande (det lilla jag känner till om det) så var jag väldigt tacksam över att vi inte skulle serveras julmat. De flesta svenskarna hade bangat att komma på festen av olika skäl; någon hade t o m ifrågasatt varför festen var på en fredag. Ända sen jag jobbade på Korrosionsinstitutet tycker jag snarast att det är konstigt att ha jobbfester mitt i veckan. Det är ju klart trevligare att inte behöva tänka på morgondagen och jag har aldrig förstått varför det ska vara så omöjligt att vara ifrån sin familj en kväll.
Karl, min chef, var toastmaster, vilket han minst sagt gjorde med den äran. Han hade tänkt genom hela kvällen med både rekvisita och manus där han ringde upp olika "kollegor" som berättade om hur det var att leva på riggen. Denna rigg bytte namn och lokaliserades på olika håll beroende på vilken figur som han spelade. Jag tror nog att det var absolut roligast med Jamaicanen, men även svenska Olle som basade över en rigg för gasborrning i Siljan var jättekul. Vår VD Pelle utmanade i sitt välkomsttal alla olika nationaliteter att sjunga en vin/snapsvisa under kvällen.
Svenskarna började med Måsen. Den har jag ju aldrig lärt mig ordentligt (var väl mer populär på andra sektioner än Bergs på Teknis), men lyckades sjunga med någorlunda. Mest imponerad blev jag av vår japan som ställde sig upp och sjöng en japansk visa. Melodin kände vi nog alla igen. Han hävdade senare på kvällen att visan är nästan mer känd utomlands än i Japan.
Jose visade upp lite tjurfäktning. Barbara, som från början är från Canada, startade med att prata engelska, men övergick snabbt till norska (det är lustigt att det kan kännas bekvämare att inte tala sitt modersmål, men kanske inte så konstigt 30 år senare). Så berättade hon en ekivok historia på norska. Norrmännen sjöng till slut en visa, men med tanke på att de faktiskt var i majoritet så gjorde de en minst sagt blek insats.
Även på denna fest fick vi bongar till baren. På samma sätt som på Oscarsborg lyckades några samla ihop väldigt många, men det var nog verkligen ingen som saknade sina. Jag tror att kaffet serverades framåt halvtolv så det var ju ingen lång tid för efterfest, då baren stängde halvtvå.
Jag var lite imponerad över att de hade hyrt in en DJ till dansen, och han lyckades få riktig bra fart på oss. Men även om jag kunnat ha tänkt mig nyare musik, så är det ju perfekt för jobbtillställningar med 60, 70 och 80-talsmusik.
Så innan festen var helt slut bara kände jag att jag behövde komma hem till min säng. Jag hade lite dåligt samvete att jag inte sa till Jose och att vi kunde dela taxi, men orkade inte hålla på att dividera med nån så jag drog.
Men eftersom jag inte jobbade så flitigt i slutet av veckan blev jag tvungen att jobba en stund på söndageftermiddagen. Svintrist, men man får väl skylla sig själv.
På hemväg från min blixtvisit i Sverige ringde Elin mig om förfest så vi bestämde att vi skulle ses på en "bar i hörnet av rondellen vid Akers Brygge". En mycket exakt beskrivning!
På vägen hem kom jag på att jag hade glömt att ta med min lilla partyväska från Sverige så jag panickhandlade en ny handväska. Numera är jag rätt nöjd med mitt fynd.
Väl framme på Akers Brygge så fanns det två olika barer som skulle kunna betraktas ligga i hörnet. Så samtidigt som jag skickade ett sms för att kolla vilken som var rätt fick jag syn på Jostein på Druen. Nu visade det sig att det inte var den som det var tänkt, men flera sällskap hade bestämt sig för att träffas för en drink just på Druen så till slut blev vi ett riktigt stort sällskap.
Jag hade varit lite fundersam om min klänning som jag hade valt skulle kännas fel på en vinterfest. Den var tunn och urringade och i princip inga ärmar. Redan vid fördrinken kände jag att det var helt rätt. Det var så varmt att det kändes helt perfekt. Lustigt nog har nästan alla kvinnor klädda så, så vi var ju betydligt mer lyckligt lottade än alla män som hade kostym.
Eftersom norsk julmat inte ens kan betraktas som spännande (det lilla jag känner till om det) så var jag väldigt tacksam över att vi inte skulle serveras julmat. De flesta svenskarna hade bangat att komma på festen av olika skäl; någon hade t o m ifrågasatt varför festen var på en fredag. Ända sen jag jobbade på Korrosionsinstitutet tycker jag snarast att det är konstigt att ha jobbfester mitt i veckan. Det är ju klart trevligare att inte behöva tänka på morgondagen och jag har aldrig förstått varför det ska vara så omöjligt att vara ifrån sin familj en kväll.
Karl, min chef, var toastmaster, vilket han minst sagt gjorde med den äran. Han hade tänkt genom hela kvällen med både rekvisita och manus där han ringde upp olika "kollegor" som berättade om hur det var att leva på riggen. Denna rigg bytte namn och lokaliserades på olika håll beroende på vilken figur som han spelade. Jag tror nog att det var absolut roligast med Jamaicanen, men även svenska Olle som basade över en rigg för gasborrning i Siljan var jättekul. Vår VD Pelle utmanade i sitt välkomsttal alla olika nationaliteter att sjunga en vin/snapsvisa under kvällen.
Svenskarna började med Måsen. Den har jag ju aldrig lärt mig ordentligt (var väl mer populär på andra sektioner än Bergs på Teknis), men lyckades sjunga med någorlunda. Mest imponerad blev jag av vår japan som ställde sig upp och sjöng en japansk visa. Melodin kände vi nog alla igen. Han hävdade senare på kvällen att visan är nästan mer känd utomlands än i Japan.
Jose visade upp lite tjurfäktning. Barbara, som från början är från Canada, startade med att prata engelska, men övergick snabbt till norska (det är lustigt att det kan kännas bekvämare att inte tala sitt modersmål, men kanske inte så konstigt 30 år senare). Så berättade hon en ekivok historia på norska. Norrmännen sjöng till slut en visa, men med tanke på att de faktiskt var i majoritet så gjorde de en minst sagt blek insats.
Även på denna fest fick vi bongar till baren. På samma sätt som på Oscarsborg lyckades några samla ihop väldigt många, men det var nog verkligen ingen som saknade sina. Jag tror att kaffet serverades framåt halvtolv så det var ju ingen lång tid för efterfest, då baren stängde halvtvå.
Jag var lite imponerad över att de hade hyrt in en DJ till dansen, och han lyckades få riktig bra fart på oss. Men även om jag kunnat ha tänkt mig nyare musik, så är det ju perfekt för jobbtillställningar med 60, 70 och 80-talsmusik.
Så innan festen var helt slut bara kände jag att jag behövde komma hem till min säng. Jag hade lite dåligt samvete att jag inte sa till Jose och att vi kunde dela taxi, men orkade inte hålla på att dividera med nån så jag drog.
Men eftersom jag inte jobbade så flitigt i slutet av veckan blev jag tvungen att jobba en stund på söndageftermiddagen. Svintrist, men man får väl skylla sig själv.
Väder och vind
Även om alla på Marine Aluminium mest skrattade åt mig att jag tyckte att det var blåsigt under besöket i onsdags så är jag glad att jag fick åka hem till Oslo igen.
Men om det blåser så mycket att hjälmen flög av mitt huvud när vi var ute och gick så tycker jag nog att det blåser mer än nog.
Nej, inte vill jag bo någonstans där det bara regnar och stormar hela vintern. För att inte tala om dimman. Så lika lite som det skulle passa mig att bo på Västkusten passar det mig att bo på Vestlandet i Norge.
Men om det blåser så mycket att hjälmen flög av mitt huvud när vi var ute och gick så tycker jag nog att det blåser mer än nog.
Nej, inte vill jag bo någonstans där det bara regnar och stormar hela vintern. För att inte tala om dimman. Så lika lite som det skulle passa mig att bo på Västkusten passar det mig att bo på Vestlandet i Norge.
Äntligen
I torsdags morse kom två bebisar till världen.
Jag som nästan hade gett upp om att någon av mina vänners barn skulle hinna födas innan min resa till Stockholm nästa helg.
Men nu finns det i alla fall en pojke och en flicka.
Så nu väntar jag bara på den sista novemberbebisen.
Jag som nästan hade gett upp om att någon av mina vänners barn skulle hinna födas innan min resa till Stockholm nästa helg.
Men nu finns det i alla fall en pojke och en flicka.
Så nu väntar jag bara på den sista novemberbebisen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
