Humöret går verkligen upp och ned numera.
Jag såg en hel del fina lägenheter i måndags, men bestämde mig för att de var för små och la trots allt inget bud. Det hängde lite ihop med att jag hittade ett antal andra treor som var till salu som verkade inom rimlighetens gräns prismässigt - särskilt som jag börjar tro att man faktiskt kan ha lite tur i Oslo och få lägenheter för priser under utropspriset. Men efter att ha varit runt och tittat på två av dem idag så förstår jag varför jag anses ha råd med dem. Hm! Hur kan kök och badrum se så halvdåliga ut efter mindre än 10 år?
Inser väl tyvärr att det måste ha varit ett bra pris för lägenheten ovanför, som jag förlorade budgivningen på. Men det är inget och göra åt.
I början av mitt bostadsletande var det bara kul, sen blev det nästan en fixering, men ändå roligt. Just nu vet jag inte. Önskar att jag bara kunde ta en paus och inte behöva ägna varje dag/kväll åt detta, men det finns ju inte tid till det, så det är bara att bita ihop.
torsdag 17 juni 2010
måndag 14 juni 2010
Första budrundan
vanns inte av mig.
När mina kollegor blev så entusiastiska och positiva så var det nästan så att jag trodde själv att jag skulle få lägenheten som jag bjöd på. Jag lyckades t o m bli så entusiastisk så att jag bjöd lite över det som jag hade satt som tak.
En liten stund var jag lite arg. För hade inte norska banker vägrat att låna ut till en utlänning som jag, hade jag ju kunnat lagt ett bud för två veckor sen. Då hade det garanterat inte blivit en budrunda, men möjligen hade hon vägrat att sälja så billigt till mig. Jag har fortfarande lite svårt att förstå att det skulle krävas så mycket mer insats från min sida än från norrmän och att jag i första vändan skulle betala högre ränta, men att det inte är nåt som helst problem att låna en massa pengar till mig. Jag hade inte blivit lika förvånad om det hade varit storleken på lånet som hade känts begränsande. Men de lånar glatt ut flera miljoner till mig, om jag bara har massa pengar. En annan svensk som jag umgås lite med här i Norge sa att det är rätt komiskt att man måste spara massa pengar för att kunna köpa ett boende, men om man spar så mycket som behövs så får man skatta på förmögenheten. Men såklart vore det ett mycket mindre problem om man är två, för då får man ju ha dubbelt så mycket pengar innan det blir förmögenhetsskatt och det är inte så att man behöver köpa en dubbel så dyr lägenhet bara för att man är två vuxna. Så det är lite Moment 22 att inte kunna spara ihop pengarna, för varje gång man får ihop pengarna ska man betala in skatt på dem och så får man spara ännu mer för att uppnå önskad summa. Lite som att jag inte fick låna pengar av en norska bank för att jag var utlänning och heller inte i en svensk bank för att jag var utlänning (eller vad det nu var för fel på mig)
Så lösningen på alla problem är förstås att gifta sig med första bästa rika norrman.
Men jag gjorde som man ska göra när man har ramlat av hästen. I kväll gick jag på 3 nya lägenhetsvisningar. Resultatet av detta vet jag inte, men min hjärna har börjat ställa in sig på att det finns andra fina områden, men jag vet inte om jag kan tänka mig att lägga så mycket pengar på nåt som jag inte är helt nöjd med.
När mina kollegor blev så entusiastiska och positiva så var det nästan så att jag trodde själv att jag skulle få lägenheten som jag bjöd på. Jag lyckades t o m bli så entusiastisk så att jag bjöd lite över det som jag hade satt som tak.
En liten stund var jag lite arg. För hade inte norska banker vägrat att låna ut till en utlänning som jag, hade jag ju kunnat lagt ett bud för två veckor sen. Då hade det garanterat inte blivit en budrunda, men möjligen hade hon vägrat att sälja så billigt till mig. Jag har fortfarande lite svårt att förstå att det skulle krävas så mycket mer insats från min sida än från norrmän och att jag i första vändan skulle betala högre ränta, men att det inte är nåt som helst problem att låna en massa pengar till mig. Jag hade inte blivit lika förvånad om det hade varit storleken på lånet som hade känts begränsande. Men de lånar glatt ut flera miljoner till mig, om jag bara har massa pengar. En annan svensk som jag umgås lite med här i Norge sa att det är rätt komiskt att man måste spara massa pengar för att kunna köpa ett boende, men om man spar så mycket som behövs så får man skatta på förmögenheten. Men såklart vore det ett mycket mindre problem om man är två, för då får man ju ha dubbelt så mycket pengar innan det blir förmögenhetsskatt och det är inte så att man behöver köpa en dubbel så dyr lägenhet bara för att man är två vuxna. Så det är lite Moment 22 att inte kunna spara ihop pengarna, för varje gång man får ihop pengarna ska man betala in skatt på dem och så får man spara ännu mer för att uppnå önskad summa. Lite som att jag inte fick låna pengar av en norska bank för att jag var utlänning och heller inte i en svensk bank för att jag var utlänning (eller vad det nu var för fel på mig)
Så lösningen på alla problem är förstås att gifta sig med första bästa rika norrman.
Men jag gjorde som man ska göra när man har ramlat av hästen. I kväll gick jag på 3 nya lägenhetsvisningar. Resultatet av detta vet jag inte, men min hjärna har börjat ställa in sig på att det finns andra fina områden, men jag vet inte om jag kan tänka mig att lägga så mycket pengar på nåt som jag inte är helt nöjd med.
söndag 13 juni 2010
Myspys hos Näsman
Min stora plan med att vara nykter hela kvällen för att köra tidigt till Oslo blev väl inte helt som det var tänkt.
Så jag kom hem efter att visningen av toppvåningen i huset var slut. Vi får väl se vad som händer i morgon, om mäklaren hör av sig och om han har fått en massa bud.
Jag märker att det är mer tröttsamt att jaga lägenhet nu än i början när jag mest gjorde det på skoj. Men det är väl inte så konstigt. Jag har väl egentligen bara två veckor (eller möjligtvis 3) på mig att ordna boende. Sen åker jag på semester och säkert de flesta som vill hyra ut eller sälja också. Det skulle kännas riktigt jobbigt om jag kom tillbaka från England och inte veta vart jag skulle ta vägen.
Jag är så himla skeptisk till en massa av lägenheterna. Om jag köper så vill jag verkligen att det ska kännas bra. Men det känns som jag kanske har lite för höga krav till både standard, läge, pris, någorlunda låg belåning på samfälligheten och att jag ska lyckas få allt skriftligt på att alla renoveringar i badrum är gjorda av fackman etc.
Men vad bra gårdagen blev. Det hällregnade hela vägen till Kristinehamn och en stund efter att jag hade slagit mig ned på Näsmans veranda. Men sen klarnade det upp och det blev t o m lite sol. Knotten hittade fram också, så det var väl en nackdel.
När jag är hemma en hel helg och har det så trevligt med alla gamla vänner så längtar jag alltid lite tillbaka. Men samtidigt så är det inte illa att det bara var att glida in fast jag inte har träffat vissa på 1,5 år. Vem kunde tro när jag flyttade från Stockholm att mitt hjärta skulle klappa för lilla Björneborg.
Nu håller jag bara tummarna för att jag inte ska ha fått en parkeringsbot till i morgon. Jag orkade inte åka till jobbet för att lämna bilen och nu står jag lite tveksamt.
Så jag kom hem efter att visningen av toppvåningen i huset var slut. Vi får väl se vad som händer i morgon, om mäklaren hör av sig och om han har fått en massa bud.
Jag märker att det är mer tröttsamt att jaga lägenhet nu än i början när jag mest gjorde det på skoj. Men det är väl inte så konstigt. Jag har väl egentligen bara två veckor (eller möjligtvis 3) på mig att ordna boende. Sen åker jag på semester och säkert de flesta som vill hyra ut eller sälja också. Det skulle kännas riktigt jobbigt om jag kom tillbaka från England och inte veta vart jag skulle ta vägen.
Jag är så himla skeptisk till en massa av lägenheterna. Om jag köper så vill jag verkligen att det ska kännas bra. Men det känns som jag kanske har lite för höga krav till både standard, läge, pris, någorlunda låg belåning på samfälligheten och att jag ska lyckas få allt skriftligt på att alla renoveringar i badrum är gjorda av fackman etc.
Men vad bra gårdagen blev. Det hällregnade hela vägen till Kristinehamn och en stund efter att jag hade slagit mig ned på Näsmans veranda. Men sen klarnade det upp och det blev t o m lite sol. Knotten hittade fram också, så det var väl en nackdel.
När jag är hemma en hel helg och har det så trevligt med alla gamla vänner så längtar jag alltid lite tillbaka. Men samtidigt så är det inte illa att det bara var att glida in fast jag inte har träffat vissa på 1,5 år. Vem kunde tro när jag flyttade från Stockholm att mitt hjärta skulle klappa för lilla Björneborg.
Nu håller jag bara tummarna för att jag inte ska ha fått en parkeringsbot till i morgon. Jag orkade inte åka till jobbet för att lämna bilen och nu står jag lite tveksamt.
Nya kunskaper
Man lär sig ju verkligen något nytt hela tiden. Det upphör aldrig att förvåna mig att våra länder är så lika, men ändå är det hela tiden något nytt som man kan lära sig.
Jag upptäckte att min hemförsäkring trots allt inte har gällt under året som har varit - det är ju snitsigt att jag fick fel information innan jag flyttade. Till deras fördel ringde jag nog och frågade innan jag visste att jag skulle bli skriven i Norge. Så min hemförsäkring hemma i Karlskoga har blivit omvandlad till en fritidsförsäkring. På det viset har jag blivit ännu mer norska. För det är ju bara norrmän som hyr lägenheter i diverse svenska småstäder som fritidsboende. Haha
I Norge så måste man teckna en försäkring för de olika behoven man har. Man är ju lite van med att både det ena och det andra ingår i hemförsäkringen. Nu har jag i vilket fall fixat en lösöresförsäkring och en reseförsäkring. Jag upptäckte dessutom att det är reseförsäkringen som är dyr. Inte har jag trott att den skulle utgöra större delen av kostnaden i hemförsäkringen hemma. Men å andra sidan är jag nu försäkrad i två månader. Hm, fantastiskt med tanke på att jag inte har några planer i världen på att ge mig ut på en sån långresa.
Jag har inte begripit ännu om jag borde vilja ha en massa tilläggsförsäkringar, men tänkte att det lika bra kan vänta tills jag vet om jag ska hyra möblerat eller köpa en lägenhet. Då måste jag ev. ändå utöka försäkringen.
Jag hade tänkt att teckna en försäkring på ett sånt litet belopp som möjligt, men det gick inte att få en försäkring för mindre än 250 000 kr. Om man hyr möblerat så blir det en onödigt stort belopp. Men efter att ha gjort lite research så är jag i vilket fall en nöjd, ny Gjensidige-kund.
Jag upptäckte att min hemförsäkring trots allt inte har gällt under året som har varit - det är ju snitsigt att jag fick fel information innan jag flyttade. Till deras fördel ringde jag nog och frågade innan jag visste att jag skulle bli skriven i Norge. Så min hemförsäkring hemma i Karlskoga har blivit omvandlad till en fritidsförsäkring. På det viset har jag blivit ännu mer norska. För det är ju bara norrmän som hyr lägenheter i diverse svenska småstäder som fritidsboende. Haha
I Norge så måste man teckna en försäkring för de olika behoven man har. Man är ju lite van med att både det ena och det andra ingår i hemförsäkringen. Nu har jag i vilket fall fixat en lösöresförsäkring och en reseförsäkring. Jag upptäckte dessutom att det är reseförsäkringen som är dyr. Inte har jag trott att den skulle utgöra större delen av kostnaden i hemförsäkringen hemma. Men å andra sidan är jag nu försäkrad i två månader. Hm, fantastiskt med tanke på att jag inte har några planer i världen på att ge mig ut på en sån långresa.
Jag har inte begripit ännu om jag borde vilja ha en massa tilläggsförsäkringar, men tänkte att det lika bra kan vänta tills jag vet om jag ska hyra möblerat eller köpa en lägenhet. Då måste jag ev. ändå utöka försäkringen.
Jag hade tänkt att teckna en försäkring på ett sånt litet belopp som möjligt, men det gick inte att få en försäkring för mindre än 250 000 kr. Om man hyr möblerat så blir det en onödigt stort belopp. Men efter att ha gjort lite research så är jag i vilket fall en nöjd, ny Gjensidige-kund.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
