Hittade ett etui med körkort och kreditkort etc. på vägen hem i fredags.
Instinktivt plockade jag upp den och tog med mig den hem. På vägen hem så började jag fundera hur man ska göra vid såna här tillfällen i Norge. Min idé var att leta rätt på ägaren och ringa honom.
Försökte surfa på min jobb-mobil, men jag verkade inte ha ett sånt abonnemang eller så är det nån märklig inställning som måste till för att kunna börja surfa.
Väl hemma blev det så mycket problem som jag hade anat. Varför är det så svårt att leta rätt på folk i Norge. Man kan ta reda på allt om hur mycket skatt de betalar och deras förmögenhet, men det är jättesvårt att hitta folks telefonnummer.
Efter att ha ringt ett par nummer som inte var i bruk längre och jag var redo att trots allt gå till polisen, hittade jag ett nummer som faktiskt fungerade.
Ägaren skulle precis börja spärra korten så jag ringde i sista stund. Han hade cyklat tillbaka för att leta längs vägen. Jag hade funderat på det att det på vissa sätt hade varit bättre att låta det ligga så att han kunde hitta den själv, men rätt tråkigt om någon hade snott korten.
Så nu är vi överens om att jag ska lämna etuiet i receptionen på jobbet så hämtar han det där.
Hela den här historien påminner mig om att jag inte har koll på larmnumrena i Norge. Begriper inte varför de har tre olika; i en akutsituation är det ju inte så himla lätt att komma ihåg vilken som är vilken. Så nu har jag kollat. 110 för brandkåren, 112 för polisen och 113 för ambulans.
söndag 1 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar