Saknad?

Elin kom in till mig igår förmiddag och berättade en liten sann historia. Jag vet att hon var oerhört stressad hela veckan så att hon knappt hann äta lunch och ännu mindre ta sig en liten fikastund med mig. Så när jag drog iväg i torsdags tyckte jag inte att det var någon god idé att gå och säga hejdå. Det visade sig att hon hade vaknat till fram emot fredag eftermiddag och undrat var jag var. Så man kan ju säga att jag var saknad på sätt och vis...
Hennes teori att allt skulle börja lugna sig nu när vår HR-chef är tillbaka så att hon skulle kunna sluta att engagera sig i alla rekryteringar och att det skulle vara värst i uppstartsperioden som har varit efter vi har kommit igång igen i projektet. När jag skulle hämta henne till lunch idag så hade hon insett att denna vecka antagligen kommer att bli som förra.

Själv är jag rätt nöjd. Idag blev äntligen ett möte med den som jobbar med Teknisk arbetsmiljö av och till och med den berömda 27-åringen (som vissa av er har hört talas om) hade ids att släpa sig dit. Så nu fick jag en massa bra input och kanske kan bli klar med mitt himla Hälsa, miljö, säkerhetsprogram för projektet. Fast jag insåg att det ändå kommer att krävas en hel del tankar för att formulera det bra. Det gäller ju att inte överdriva hur mycket vi ska göra och följa upp inom det området för att inte få ännu mer problem med Petroleumtilsynet. Så strategin nu är att skriva så lite som möjligt och så får de hellre fråga efter vissa delar. Det kan hända att det egentligen är lite för sent för den taktiken, med tanke på att de redan nu är väldigt förvånade över hur lite filosofidokument och planer som finns i projektet. Men det är ju inte så underligt när det fanns vissa som för ett år sen trodde att vi skulle klara att genomföra det här projektet på max 8 personer, och då skulle det inte finnas någon person som var dedikerad till Teknisk säkerhet och arbetsmiljö eller det som jag pysslar med.
Men det var himla skönt att bestämma sig för att gå hem fast jag inte var klar - jag har säkert ett klarare huvud i morgon att fortsätta och skriva. Och det var inte sämre att kliva ur de högklackade skorna och kjolen och ta på sig mysbyxor och sitta lite i soffan. I och med att jag gick så pass tidigt så var det lite dagsljus kvar på vägen hem, och även i morse var det ljust när jag klev av bussen vid jobbet.