Murphy's law och rekord

Det är minst sagt en spännande vecka detta. Jag har verkligen fått ta tag i och jobba med den delen av min tjänst som jag är minst kompetent för (eller har minst erfarenhet av eller vad man nu vill kalla det).
I morgon kommer Petroleumtilsynet (Ptil) som godkänner alla borrinrättningar eller boendeinrättningar på norsk kontinentalsockel. Jag fick klart för mig i slutet av förra veckan att jag förväntades presentera våra planer/program för hälsa, miljö, säkerhet och arbetsmiljö inom projektet. Det är inte riktigt det som har varit prioriterat hittills för mig och jag har/hade knappt en aning om vad vi har för inriktning i de frågorna.

Extra bra känns det ju förstås när det frågades vid ett förmöte idag om det verkligen var utvalt folk med rätt kompetens och förmåga till proffsiga presentationer.......Eftersom jag var en av få som var med på detta möte blev det bara diskuterat övriga ingenjörer m.fl (som inte var med idag).

Efter att ha slitit med att få så mycket dokument och procedurer klara som möjligt åkte jag från jobbet vid sex. Som vanligt så hade jag inte haft möjlighet att stämma av så mycket med min kära projektledare. När jag kom till busshållplatsen var det fullt med folk (vilket antyder att det var ett tag sen en buss hade kommit förbi). Sen kom det ingen buss och sen kom det ingen buss. Sen kom det en buss, som inte var speciellt full och bara körde förbi. Sen kom fel buss och till slut min buss. För en gång skull så fick jag sällskap av en kille som heter Jose. Det var en väldig bra distraktion för mig att sitta och prata med någon i stället för att oroa mig för min power point presentation.

Väl hemma så hade jag ca 2,5 timmar till dead-line. Då skulle jag vara klar med ett antal "slides" med olika presentationer, fixat ett flödesschema för en av våra processer, fixat en bild till Technical Manager och till slut rättat upp samtliga befattningsbeskrivningar i projektet (det sistnämnda behövde i och för sig inte vara klart till klockan 22, "bara" till i morgon bitti). Och självklart så krånglar min internetuppkoppling hela kvällen. HAR ALDRIG HÄNT sen jag flyttade hit. Men idag var förstås rätta tillfället. Jag såg framför mig att jag till slut skulle bli tvungen att typ åka tillbaka till jobbet.

Men till slut så fick jag till alltihopa med ett par minuters marginal.

Det betyder att jag idag har slagit ett nytt rekord i Master Marine historien och jobbat närmare 13 timmar. Min tanke efter Scana var ju inte direkt att fortsätta att slå såna rekord.

Så nu gäller det bara att hålla tummarna för att allt går bra i morgon. Men det är väl bara bra att ibland vara tvungen att göra nåt som man inte alls behärskar. Det är väl så man lär sig.

Med lite tur så kan jag komma från jobbet i vettig tid i morgon och fixa lite inför grillfest på fredag och besök från Sverige hela helgen. Annars blir det mer improviserat och inte så mycket ordnat (kanske ska passa på och be om ursäkt redan nu Lena och Maria).