Varje år på höstdagjämningen så är det ett jippo längs Akerselva. Hela vägen från Maridalsvannet till slutet på älven är upplyst med marschaller och andra utsmyckningar. Dessutom så är det en massa uppträdanden längs vägen.
Jag hade tyckt att det verkade lite överdrivet med alla råd som stod i tidningen och tänkte hur många människor kan det vara som är intresserade av det här. Det visade sig vara rätt många. Bland annat hade det stått att man borde gå nedströms, och eftersom jag bor i slutet av älven verkade det ett rätt klokt val för mig. Jag tog bussen så att jag skulle komma rätt lagom till invigningen uppe vid dammarna precis innan älven går över i sjön. Min station var i stort sett den sista stationen som någon kunde komma på bussen.
Även om jag inte visste riktigt vart jag skulle ta vägen i Frysja så var det bara att följa strömmen. Längs med vägen till älven stod hur många klasser som helst och sålde fikabröd och kaffe.
Efter att ha lyssnat på invigningstal och en liten scen från en utomhusteater som hade spelats vid nån ruin i närheten i somras om när pesten kom till byn bar det iväg. i början gick det knappt att röra sig för att det var så mycket folk.
Längs med vägen var det flera orkestrar, körer och andra uppträdanden. En ungdomskör sjöng "Come in" när jag gick förbi. Måste erkänna att det nog lät bättre än vad det nånsin har låtit om Kammarkören. Orkestrarna hade pannlampor allihop; såg rätt kul ut.
Det var även andra uppträdanden med jonglörer och en ensam man som spelade medeltidsmelodier på flöjt vid en lägereld.
Upplevelsen var mäktigast i början när allt runt omkring var helt mörkt och inga lysen syntes från någon bebyggelse. Däremot gick vi längs tågspåren och det var nästan som en hädelse när ett tåg lyste upp kvällen. Längre söderut så var det mer utsmyckning längs älven.
Hela jippot var utannonserat att även vara för förskolebarn, vilket märktes i parken nedanför där jag bor. Där var det både uppträdanden och aktiviteter anpassat för små barn. Jag förstår inte hur de orkade vara uppe, men de flesta kanske stannade hemma i fredags.
Ju närmare vi kom bebyggelsen ju fler var det som gick åt fel håll. Bortsett från att det var trångt så var det ju heller inte så lätt, eftersom det var så mörkt att det var svårt att se hur långt åt höger eller vänster som det gick att gå utan att ramla ner i älven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar