Det känns fortfarande lite trist att två av mina kollegor har försvunnit ur projektet och åkt hem till Göteborg. Fast visst är jag glad för deras skull. Det är väl klart att det är roligare att ha ett jobb hemma och dessutom få chansen att få vara med i ett projekt redan från design-fasen i stället för att försöka springa ifatt hela tiden skulle vara lite lyxigt.
Jag fattar inte hur folk orkar jobba i projekt i hela sitt liv. Det är så trist att veta att man antagligen aldrig kommer att träffa på personer mer som man har fått en bra relation till. Men jag är glad för att Lars Erik har blev min vän efter en lite skakig början.
Jag var jättenöjd med att jag åkte hem till Kammarkörens nostalgikväll i helgen. Härligt att träffa en massa folk som jag inte ser så ofta längre. Det var väl kanske ingen skräll att det blev just det gänget som stängde stället. Kändes lite komiskt att jag uppenbarligen satt vid "ungdomsbordet"; det är väl inte direkt som man i min ålder kan tänkas tillhöra ungdomarna. Vilken grej att inse hur mycket inspelningar som har funnits av kören. Inspelningen av Chess-turnén har man ju hört talas om, men att det fanns så mycket även från min tid gjorde mig förvånad.
Saknar inte att sjunga så mycket att jag just nu skulle orka leta rätt på en kör i Oslo, men nog är det kul att vara på fest när det sjungs. Jag skickar en hälsning till alla som var med och fixade hela arrangemanget.
torsdag 10 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar