Tappad mobiltelefon

Insåg på vägen hem i söndags att min mobiltelefon hade blivit kvar i bussen. Blev hyfsat arg på mig själv. Ringde genast till Gobybus för att se om de kunde kontakta chauffören.
Det jag skulle göra var att skicka ett mail till dem och så skulle jag få besked om den blev hittad. Chaufförerna skickar allt de hittar till Göteborg och de kunde förstås skicka tillbaka den till Oslo med en buss efter den blev hittad. Kändes ju väldigt smidigt! Dessutom så var det Vänerbuss som hade kört turen och inte Gobybus själva så det kändes inte helt säkert att de skulle följa rutinerna på Gobybus.
Jag chansade på att jag inte skulle behöva spärra telefonen. Jag hade suttit på sätet längst bak så det borde inte vara så stor risk att den hade blivit stulen.

Idag fick jag äntligen ett mail från Gobybus, men tyvärr gick det ut på att de inte hade hittat mobilen. Tänk att man kan känna sig så vilsen utan sin mobil och nyfiken som jag är funderade jag en massa på om jag hade fått några roliga meddelanden eller missade samtal. Dessutom så kändes det lite krångligt att jag var blev tvungen att meddela rekryteraren som jag ska träffa på Gardermoen på lördag att det var ett nytt telefonnummer som hon kan nå mig på. Är väl inte helt det intryck man vill ge att man slarvar bort saker och ting.

Sen fick jag en idé att jag i vilket fall kunde prova att ringa mobilen för att se vad som hände. Helt otroligt nog fick jag svar av en person på Vänerbuss. Vänerbuss hade provat att ringa min mamma men inte helt oväntat hade hennes mobil inte varit påslagen. I morgon hade hon tänkt att ringa pappa. Det bästa av allt är att Vänerbuss har kontor i Kristinehamn så på fredag ska jag hämta den.

Så helt plötsligt var jag mycket gladare och piggare.