Så har även jag anslutit mig till Facebook. Tycker egentligen fortfarande att det är ett rätt sjukt fenomen och i början rätt beroendframkallande.
Efter att ha grunnat ett par veckor så skrev jag ett meddelande på Christina Blaukats facebook-sida. Var bara så nyfiken på om det var samma tjej som jag var au-pair åt. Det är ju inte helt lätt att avgöra på en bild nästan 20 år senare.
Fick svar tillbaka rätt omgående och dagen därpå så hörde även hennes bror av sig. I fredags kväll så chattade vi. Hennes pappa var hemma hos henne där just då, så det var ju nästan en mindre återförening.
Enligt uppgift skulle hennes mamma tycka att det var helt fantastiskt att jag hade funnit dem. Hm, det kan man ju verkligen undra över.
Som ett brev på posten så drömde jag om familjen Blaukat i natt. Som alltid var mamma i högform och skogstokig och skällde ut oss. Med tanke på att jag i drömmen hade dragit dit ett helt gäng ungefär som kräftskivorna på Öland och förväntade oss att vi kunde ta över deras hem kan jag ju nästan förstå henne.
Christina tyckte att jag skulle komma förbi och hälsa på; vi får väl se.........
Thomas verkar ha blivit upplyst om att det var jag som lärde honom cykla. Det var ju lustigt att det är det som är kvar i familjens minne och jag vet inte om jag kan påstå att det är helt sant heller.
Nåväl det kanske kommer ytterligare info vid ett senare tillfälle. Just nu är jag fortfarande inte helt säker på om jag tycker att det var helt smart att ta kontakt.
söndag 10 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar